Islamism eller politisk islam och kommunism leder till samma förtryckande samhälle, där det endast finns ett tänkande, som är rätt och ska upprätthållas. Inom islam måste du vara en rättrogen muslim och inordna dig under sharialagen. I en kommunistisk stat bestämmer ledaren, vad som är det bästa för kollektivet och begränsar därmed både tanke- och handlingsfrihet.
Har båda dessa rörelser insett hur mycket de har gemensamt? Det verkar nästan så, när vänstern vurmar för fri invandring från huvudsakligen muslimska länder och både förföljer och angriper dem som vill begränsa invandringen för det svenska samhällets överlevnad.
Hur länge dessa båda ideologiska motsatspar kommer att kämpa mot det fria och öppna demokratiska samhället är svårt att säga. Skulle det bli en sista strid, kommer de att försöka utrota varandra. Vilket helvete skulle vi välja, om det fanns en sådan möjlighet; gudsstaten med censur, förtryck av individen, tortyr och dödsstraff eller den socialistiska staten med censur, övervakning, tortyr och dödsstraff. Sådana stater finns redan i sinnesvärlden. Exempel Iran och Nordkorea.
Jag låter kanske överdrivet pessimistisk, men jag tycker att vi måste ha klart för oss att tendenser i västvärlden i riktning mot dessa båda ytterligheter måste bekämpas. Det är lättare sagt än gjort, eftersom vi håller fast vid det öppna, fria, demokratiska samhället, som värnar om individens frihet att röra sig och tänka fritt. Hur ska vi lösa det?
De s k populistiska partierna, som stigit upp ur den breda folkmassan, vill ta hårdare tag, sätta gränser. Övriga partier vänder sig i vånda. Vad blir det av de humanistiska idealen, om vi måste sänka oss ned till lillhjärnas urgamla överlevnadsinstinkt och revirbevakning. Men varför har vi kvar dessa egenskaper? Jag tror de är nödvändig för alla levande varelser på jorden och att människan inte är något undantag. Vi måste skydda de framsteg vi gjort i civilisationens namn. Vi måste inse de begränsningar som vår natur har gett oss.
Valans logg
måndag 13 mars 2017
torsdag 9 mars 2017
Orättfärdig kritik av MSB-rapporten
Det är märkligt att flertalet professorer i islamologi går ut och kritiserar MSB:s rapport om Muslimska Brödraskapet för att inte vara vetenskapligt underbyggd. Men den gör inte anspråk på att vara en vetenskaplig rapport utan en förstudie för att belysa de oklarheter, som råder om det Muslimska Brödraskapet. Hur kan personer, som borde vara bildade, vara så okunniga om Thomas Thorilds välkända uttalande att man ska "döma allt efter sin grad och art". I alla fall kunde de enas om att en grundligare studie på vetenskaplig grund borde göras. Men vem ska ge det uppdraget?
Som ordförande för Vetenskapsrådet, som beviljar anslag till bl a samhällsvetenskaplig forskning sitter f d kommunisten och professorn Ulf Bjereld, numera socialdemokrat på hög nivå, medlem i Socialdemokrater för tro och solidaritet. Med kunskap om denna organisations välvilja och samförstånd med muslimska företrädare är det ytterst osannolikt att en sådan studie kommer till stånd.
MB framställer sig som en fredlig organisation i Europa, men de har definitivt andra ambitioner i Egypten, Libyen och Mellanöstern. Det finns också bevis att de haft kontakter med IS. Läs http://www.voltairenet.org/article191278.html.
Mer om tillståndet i Sverige.
Som ordförande för Vetenskapsrådet, som beviljar anslag till bl a samhällsvetenskaplig forskning sitter f d kommunisten och professorn Ulf Bjereld, numera socialdemokrat på hög nivå, medlem i Socialdemokrater för tro och solidaritet. Med kunskap om denna organisations välvilja och samförstånd med muslimska företrädare är det ytterst osannolikt att en sådan studie kommer till stånd.
MB framställer sig som en fredlig organisation i Europa, men de har definitivt andra ambitioner i Egypten, Libyen och Mellanöstern. Det finns också bevis att de haft kontakter med IS. Läs http://www.voltairenet.org/article191278.html.
Mer om tillståndet i Sverige.
torsdag 2 mars 2017
Läs ledarsidorna.se !
På Johan Westerholms Ledarsidorna hittar du information, som korrektmedierna undviker. Har någon renlärig tidning rapporterat att Nämnden för samhällsskydd och beredskap (MSB) har publicerat en mycket viktig rapport om Muslimska Brödraskapets försök att få inflytande i olika partier och organisationer. Du kan lätt läsa den på nätet. Ett exempel är vår f d bostadsminister Mehmet Kaplan. Det verkar som om Miljöpartier är särskilt öppet för muslimer med en hemlig agenda men också Moderaterna lyckades få in Waberi i riksdagen, som inte dolde att han stod för en islamistisk politik.
Det är oroande att våra politiker är så naiva eller inte vill förstå att med snart över en miljon muslimer i landet kommer det att bli svårt att hantera deras särkrav. Det har redan visats sig, när det gäller könsseparation på badhus och skolor. Men rätten till sin kultur har ju fastställts i grundlagen! Jag skrev Nej till EU´s Helsingborg remissvar på förslaget till ändring av grundlagen 2010 och påtalade de konsekvenser som en grundlagsstadgad mångkultur kan få för framtiden. Och nu är vi snart där. Endast de 20 Sverigedemokraterna, som då kommit in i riksdagen, röstade nej.
Vi får väl vänta på historiens dom. Vad än man tycker om Sverigedemokraterna har de hållit en rak linje och många av de problem, som vi nu brottas med, hade varit mindre om man insett att det svenska samhället, som det är utformat, inte klarar en så stor invandring, som vi faktiskt fortfarande har. Men inte ens SD (bara Kent Ekeroth) vågade säga att det är invandringen från muslimska länder, som är det stora problemet. Nu säger jag det. De som lider av fobi på grund av andras fobier, får gärna degradera sig till att påstå att islammotståndarna är islamofober. Men tala samtidigt om vad politisk islam - och all islam är ytterst politisk, eftersom samhället ska byggas på Guds lag Sharia - kan tillföra det svenska samhället. Eftersom ingen vågar debattera kring denna fråga, går det nog inte att få något svar.
Det är oroande att våra politiker är så naiva eller inte vill förstå att med snart över en miljon muslimer i landet kommer det att bli svårt att hantera deras särkrav. Det har redan visats sig, när det gäller könsseparation på badhus och skolor. Men rätten till sin kultur har ju fastställts i grundlagen! Jag skrev Nej till EU´s Helsingborg remissvar på förslaget till ändring av grundlagen 2010 och påtalade de konsekvenser som en grundlagsstadgad mångkultur kan få för framtiden. Och nu är vi snart där. Endast de 20 Sverigedemokraterna, som då kommit in i riksdagen, röstade nej.
Vi får väl vänta på historiens dom. Vad än man tycker om Sverigedemokraterna har de hållit en rak linje och många av de problem, som vi nu brottas med, hade varit mindre om man insett att det svenska samhället, som det är utformat, inte klarar en så stor invandring, som vi faktiskt fortfarande har. Men inte ens SD (bara Kent Ekeroth) vågade säga att det är invandringen från muslimska länder, som är det stora problemet. Nu säger jag det. De som lider av fobi på grund av andras fobier, får gärna degradera sig till att påstå att islammotståndarna är islamofober. Men tala samtidigt om vad politisk islam - och all islam är ytterst politisk, eftersom samhället ska byggas på Guds lag Sharia - kan tillföra det svenska samhället. Eftersom ingen vågar debattera kring denna fråga, går det nog inte att få något svar.
torsdag 16 februari 2017
Islamisering
Har beslutat mig för att inte skicka in svar på Stig Broqvists brist på läsförståelse av min insändare. Jag tror inte HD är så angeläget att fortsätta debatten med i princip samma argument.
Däremot vill jag nu lägga upp ett inlägg, som jag till min glädje fick publicerat på Avpixlat förra året. Den fick många positiva kommentarer.
Den smygande Islamiseringen värre än terrorhot?
Fasansfulla terrorattacker har begåtts i Europa och övriga
världen. Det skapar osäkerhet och misstänksamhet. Man vet inte när och var det
sker nästa gång. I det öppna, västerländska samhället är det svårt att spåra
och övervaka terrorister. Vi kan egentligen bara konstatera att vi fått in ett
oberäkneligt virus i samhällskroppen.
Men är det då bara de spektakulära terrordåden, som vi ska
bekämpa? Är det inte lika viktigt eller
ännu viktigare att uppmärksamma vad som håller på att hända omkring oss i vårt
svenska samhälle. Sakta smyger sig en
klankultur från Mellanöstern i följe med religionen islam in i vår vardag. Med
allt öppnare ögon ser jag klara tecken på att det pågår en långsam anpassning
till islam i vårt land.
Mest uppenbart är det i stadsbilden. På våra gator och torg
går allt fler kvinnor, insvepta i hijab, den så kallade slöjan. En del bär också långa, svarta kjolar
och uppenbarar sig för mina ögon som sagornas
häxor. I den senaste stora flyktingvågen bar de flesta av kvinnorna slöja. Ska
vi nu se ännu fler beslöjade kvinnor i våra bostadsområden, på gator och torg?
Hur länge kommer det att dröja, innan vi tvingas möta dem i receptioner, i
affärernas kassor, inom skolan och vården etc.? En del apotek bemannar redan nu
kassorna med kvinnor med huvudduk.
Tråkigast är det att se dem på stränderna, nu även i den så
kallade burkinin. Här vill jag njuta av solen, vinden och vattnet och inte
påminnas om en medeltida religions kropps- och sexualfobi. Är de medvetna om
att de kränker svenska kvinnors kamp för jämställdhet och vår kultur, som fått
sin näring av förhållandet till naturen? I själva verket har de kidnappat
religionsfriheten och marknadsför en religion, som inte hör hemma i ett naturälskande,
jämställt och demokratiskt samhälle. .
De har flytt från krig, förföljelse och misär, men
religionens krav på kvinnors klädsel bär de med sig. Slöjan är inte vilken
huvudbonad som helst. Kvinnor kan ha olika skäl att bära den, men den är
ofrånkomligt en symbol för muslimsk tro och identitet. Unga kvinnor, t o m
födda i Sverige men med ena foten i den muslimska traditionen, kanske bär
slöjan som en protest mot det västerländska samhällets lösa normer och
exploatering av kvinnokroppen. De vet också att muslimska män föraktar kvinnor
som inte skyler sig och anser dem vara horor och ett lovligt byte. Det senare
har visats sig vara en grym verklighet för unga svenska kvinnor. Hur ska vi få
stopp på att potenta unga män från Mellanöstern och Nordafrika driver runt i gäng på våra gator. Hur ska polisens resurser
räcka till för att skydda kvinnorna mot dessa förövare? Straffen måste skärpas
och utvisning bli följden. För svenskt medborgarskap ska tröskeln vara mycket
högre än idag.
Det värsta är ändå att se små flickor, som ej uppnått
puberteten, vara inlindade i en huvudschal, som inskränker deras rörelsefrihet.
Det borde förbjudas. Jag efterlyser politiker med mod att genomföra ett sådant
förbud och att förtydliga religionsfrihetslagen, nämligen att den ska gälla
individens rätt att utöva sin religion privat och i religiösa byggnader men
inte i offentlig verksamhet och på offentliga platser. .
Nu försöker islam flytta fram positionerna ytterligare ett
steg i strid med praxis inom svensk skolundervisning. Vid fysisk aktivitet som simundervisning
och idrottslektioner kräver muslimska föräldrar att flickor och pojkar ska
undervisas var för sig. Det huvudsakliga skälet är förmodligen inte innehållet
i undervisningen utan att flickorna inte får visa sig för pojkarna i bad- eller
gymnastikdräkt och utan huvudschal. Det är hög tid att stå upp för
invandrarflickornas frigörelse och sätta stopp för könsseparation i den svenska
skolan. Det är hög tid att stoppa religiösa friskolor med en underliggande
religiös agenda.
Det allt överskuggande problemet med den stora invandringen,
är den sociala situationen i de så kallade utanförskapsområdena, som växer och blir
allt fler. Här är det svårt att se någon lösning, om man inte vågar närma sig
själva kärnan - krocken mellan vitt skilda kulturer. I lugn och ro har man fått behålla de
värdenormer och den livsstil, som man tagit med sig från hemlandet och sedan
överfört till barnen: Begränsning av flickornas liv och stor frihet för
sönerna, som blivit föräldrarnas livlina till det svenska samhället. Tyvärr har
det här gått snett. Många pojkar - naturligtvis inte alla - har utvecklat ett hat
mot det svenska samhället, som förmodligen har sin upprinnelse i föräldrarnas bristande
kunskaper i svenska och därigenom oförmåga att integreras och som gjort
arbetslösheten och kvinnans inlåsning i hemmet till destruktiva krafter. En
starkt pådrivande faktor har EBO-lagen varit. Ännu har det inte kommit något
förslag att avskaffa den. Under tiden
fortsätter asylanter att söka sig till släktingar i utanförskapsområdena
och spä på trångboddheten och isoleringen. Människor som levt hela sitt liv i
tron att förändringar bara kan ske "om Gud vill" har svårt att
tillägna sig den drivkraft, som byggt västerländska samhällen. Inte heller
barnen förstår att man måste kämpa för en bättre tillvaro. I stället lockar
olika former av kriminalitet med snabba pengar, som i sin tur föder maffialiknande metoder.
Hur ska politikerna kunna rå på denna situation, som skapats
av dem själva i naiv okunnighet? Hur sätter man stopp för islamiseringen och
våldet i dessa områden? Personligen tror jag att åtgärder, som kunde vidtas, motarbetas
av det svenska samhällets konflikträdsla
och självbild av det humana samhället, just detta goda samhälle, som håller på
att undermineras av brist på ansvar och krav. Det man kan hoppas på är att
dessa områden inte växer eller smittar av sig på samhället i stort. I första
hand måste man avskaffa EBO. De pojkar under 18 år, som trakasserar flickor och
unga kvinnor, medverkar i bilbränning och stenkastning etc, bör polisen kunna gripa och återföra till
föräldrarna, som måste ta sitt ansvar och medverka i en diskussion om pojkarnas
framtid.
Det finns många områden, där våra politiker måste sätta ned
foten, om de inte vill att medborgarna själva ska ta saken i egna händer. Det
är inte ett osannolikt scenario, när många svenskar upplever sig åsidosatta och hotade på flera olika sätt.
Inom en mycket snar framtid kommer det att finnas minst en miljon muslimer i
landet. Hur ska denna situation hanteras? Hur ska kraven från den växande
muslimska befolkningen bemötas. Det är hög tid att vi som t ex i Storbritannien
tar reda på hur muslimer ställer sig till det svenska samhället och svensk lag
i förhållande till den egna kulturen och religionen. Vad anser de om
sharialagar och den samhällsstruktur, som är förknippad med dem. Vi måste få
veta detta så att vi inte går i den fälla, som är inbäddad i ett demokratiskt
system.
Nästa generation av historielösa, konflikträdda och överbeskyddade ungdomar,
som fostrats att tro på alla människors lika värde och mångkultur, kan komma
att falla offer för politisk islam, om vi inte redan nu inser den fara, som
denna rörelse utgör - inte bara för terrordåd utan för långsam kvävning av det
västerländska samhället.
"Om islam inte är politisk, är den ingenting alls" (Ayatollah Khomeini)
"Om islam inte är politisk, är den ingenting alls" (Ayatollah Khomeini)
Redan i mitten av februari 2017
Jag håller inte mitt löfte på det nya året. Jag lovade nämligen mig själv att jag skulle sköta min blogg och skriva kommentarer till dagspolitiken. Idag är det den 15 februari och jag har loggat in på min blogg för första gången i år.
I kväll har jag arbetat med att skriva svar på en insändare om min insändare i debatten om slöjan i Helsingborgs Dagblad. Jag publicerar min insändare här, men svaret får vänta till om och efter publicering i HD.
I kväll har jag arbetat med att skriva svar på en insändare om min insändare i debatten om slöjan i Helsingborgs Dagblad. Jag publicerar min insändare här, men svaret får vänta till om och efter publicering i HD.
Slöjan är en religiös identitetssymbol
För inte så länge sedan var Sverige ett homogent land med få
muslimer. Nunnor gick med dok men levde i avskildhet. Staten skildes från
kyrkan och Sverige utvecklades alltmer till en sekulär demokrati.
Religionsfrihet är inskriven i Grundlagen/Regeringsformen, men många svenskar
anser att religionen är en privat angelägenhet, som man utövar i hemmet och i
religionens byggnader. Religiösa symboler, som man bär öppet i det offentliga
livet och i olika verksamheter för allmänheten anser många vara en olycklig
följd av religionsfriheten.
Slöjan, kallad hijab,
är inte vilken huvudbonad som helst. Den är en religiös identitetssymbol, som signalerar
att bäraren är muslim. Den kommunicerar ett budskap, som kan tolkas på många
olika sätt av den mötande. Islam har
många ansikten. Vilket är det rätta?
Det sägs att islam är en fredens religion, men det är svårt
att i politiska sammanhang finna fog för detta påstående. I mellanöstern pågår
ett religionskrig mellan sunni- och shiamuslimer och därutöver en barbarisk
tolkning av Islam med ett fruktansvärt mänskligt lidande till följd. Värst utsatta
är muslimerna själva, som både drabbas av det skoningslösa våldet samtidigt som
de inte förmår kasta av sig religionens ok. Jag syftar på de teokratiska diktaturerna
Saudiarabien och Iran, som i själva verket är de bakomliggande stridande
motparterna. Värst är situationen för kvinnorna, som både fysiskt och socialt är
underordnademannen. Följderna av de interna motsättningarna inom islam påverkar
inte bara mellanöstern utan också Europa genom de stora flyktingströmmarna. Det
bör inte sopas undan i debatten att det ökande antalet muslimer i Sverige och
Europa kan komma att kräva utrymme för muslimska seder och bruk, som kolliderar
med västerländska värderingar och traditioner. Tendensen till könssegregation
är ett sådant exempel. Mycket oroande är också situationen i vissa stadsdelar,
framför allt i storstäderna, där övervakning av kvinnors klädsel och våld mot
samhällsbärande funktioner blivit allt vanligare. Det är av allra största vikt
att våra politiker värnar om vårt demokratiska sekulariserade Sverige och inte
ger efter av missriktad humanitet.
Den storpolitiska situationen, som råder idag, skapar oro.
Den i sin tur föder negativa känslor hos dem som ser islam som huvudorsaken
till problemen. Även om man aldrig får döma den enskilda individen efter
kollektivets handlingar (jfr judar och Israel), finns det människor, som riktar
sin misstro, kanske t o m ilska, mot den som de ser som representant för i det
här fallet en bakåtsträvande religion. Därför är slöjan en måltavla för elaka
kommentarer och hatfulla blickar. Till Maria Hamid, som i en insändare (HD 26/1)
berättar om förolämpande attityder mot henne i arbetet som farmaceut, vill jag säga att samtidigt som det
är ett oacceptabelt beteende, måste den som sätter på sig hijab vara medveten
om att det kan upplevas som en demonstrativ handling för att visa att "
jag är muslim". Till alla kvinnor, som bär hijab, vill jag personligen tillägga
att jag tycker synd om er att ni inte får känna de ljumma vindarna leka i
håret, när våren är på väg, att ni kanske måste bada i burkini till sommaren
och inte få uppleva hur det lena vattnet smeker huden.
torsdag 17 mars 2016
Denna insändare i HD kom inte in förrän jag skrev till redaktionen och anklagade den för censur och hotade med att säga upp min prenumeration.
Det måste bli billigare att anställa
Flyktingsituationen är nu den viktigaste politiska frågan i
Ipsos´ senaste undersökning. Svenska folket har vaknat och inser nu att
problemen med det stora antalet flyktingar (180 651) i asylsystemet inte kommer
att kunna lösas på flera år och att situationen kan bli värre, när ännu fler
försöker ta sig till Europa och Sverige. Arbete och bostad är de första stegen
in i det svenska samhället. Var finna dessa nycklar?
I september förra året var 369.600 personer inskrivna på
arbetsförmedlingen. Av dem är ungefär en tredjedel långtidsarbetslösa. Arbetslösheten
för utrikes födda är 15,2 % medan siffran för hela riket är 6,7. Ungdomsarbetslösheten
är 16,4 %.
Desperata politiker föreslår nu snabbspår för NYANLÄNDA till
arbete och lägre löner för enkla jobb, som
inte finns. Politikerna kan tyvärr inte tänka mer än fyra år framåt i
tiden. Detta är ännu ett exempel på hur de gång på gång skapar orättvisor
mellan invandrare och svenskar och nu också mellan invandrare och invandrare. Med
orättvisor håller man inte ihop ett samhälle. Både svenskar och invandrare har
kvar "reptilhjärnan". Det tror jag också politikerna har, fast de
låtsas som om den är bortopererad.
Förslagen om lägre lön för enkla jobb kommer att bita sig
själv i svansen. Kan man inte leva på sin lön, måste man få hjälp av samhället.
Det kostar. Låg lön ger sämre skatteintäkter och pension. Det lägger en ännu
tyngre börda på den ansträngda samhällsekonomin. I slutändan ett
låglöneproletariat, ett delat samhälle och konflikter.
Hög tid för politikerna att tänka om. SÄNK KOSTNADERNA FÖR
ALLA ANSTÄLLDA! Styckar man arbetsgivaravgifterna i sina beståndsdelar, betalar
arbetsgivaren inte bara försäkringsavgifter till pension, sjukdom, efterlevande
m m för den anställde utan också en arbetsmarknadsförsäkring till A-kassan. Den
har i flera år gott med överskott liksom flera andra konton. Dessutom betalar
företagen en allmän löneavgift (9,65 %), som Göran Persson införde för att
betala EU-avgiften. Den ger statskassan ca 100 miljarder, i själva verket en
skatt som läggs på de anställda. Avskaffandet av "löneskatten" har SD
länge haft på agendan, men som ingen låtsats om. Till detta kommer avtalsförsäkringar
och arbetsgivarens sjuklöneansvar i 2 veckor. Vem vågar anställa? I alla fall
inte småföretagare och egenföretagare, av vilka många är invandrare. Dessutom
allt papperskrångel, som stjäl tid från företaget. Det är här som jobben finns.
Sverige är som ett gammalt trött företag. Grundaren var handlingskraftig,
energisk och arbetsam. Barnen satsade ännu mer och utvecklade företaget. Men den tredje generationen saknar drivkraft och fokus och vill helst att någon annan tar
över. Förnuft och handlingskraft har gått förlorad.
Gunilla Malmgren
Råå
Råå
söndag 29 november 2015
Vad har det blivit av "flyktingbarnen"?
Helsingborgs Dagblad hade söndagen 8/10 ett reportage om Morteza
och Arvin Akbari, ensamkommande bröder från Afghanistan, som efter 5 år är
klara med sin gymnasieutbildning och kan gå vidare till högskolan. Det är
ambitiöst och det är bara att lyckönska dem till en förhoppningsvis ljus
framtid i Sverige.
Även om det då och då förekommer positiva reportage om en
lyckad start för de ensamkommande ungdomarna, finns det inte någon studie om
dessa ungdomars etablering i det svenska samhället. När vi investerar miljarder
i detta flyktingprojekt, anser jag att det är rimligt att vi också tar reda på
hur det har gått för ungdomarna och om de är en tillgång för Sverige eller om
de fortfarande belastar välfärdssystemen.
Jag skriver detta efter att ha tagit del av en nedslående
granskning som Radio Sweden har gjort med hjälp av Skolinspektionen. Den konstaterar
att "de elever som är tolv år eller äldre har små chanser att ta sig
igenom gymnasiet". Det beror främst på att inlärning av ett nytt språk är
svårare i tolvårsåldern och uppåt och att det stöd som behövs inte är
tillräckligt. Av de elever - inte bara ensamkommande - som invandrat efter de
fyllt 12 år, var det knappt en fjärdedel som gick ut gymnasiet med behörighet
att söka till högskolan. Många slutade i
förtid. Sex år efter gymnasiet var det också färre av dem som fått jobb, vilket
resulterade att de (21 %) blev så kallade UVAS, unga som varken arbetar eller
studerar. Detta bäddar för ett långvarigt utanförskap, som skadar både samhällsekonomin och landets
sammanhållning.
När nu ett ökande andel unga, främst pojkar, kommer till
Sverige bör vi kanske ha ett mera realistiskt synsätt på denna migration. Att
utan reservation ge dem permanent uppehållstillstånd är att dra undan den
morot, som kan sporra dem att bli så bra på svenska att de kan klara gymnasiet.
Ett bekymmer med denna invandring är att det huvudsakligen
kommer pojkar, fastän det är ännu mer motiverat att flickor får skydd. Detta stadigt
växande tillskott till befolkningsökningen kan bli problematisk, eftersom det
är unga män i puberteten, som kanske t o m anses giftasvuxna i sina hemländer.
Det är knappast troligt att de där betraktas som barn. Denna svåra, farliga och
dyra resa som föräldrarna utsätter dem för, har i många fall en baktanke att
med permanent uppehållstillstånd i Sverige kan familjen återförenas. Så har
också skett i många fall. Den andra sidan
av myntet är att många ungdomar mister livet under flykten.
Politikerna måste genast göra något åt denna av smugglare
iscensatta flyktingström, som inte tycks avta? Det till bristningsgränsen
ansträngda skolsystemet kommer inte att klara av det. Ungdomarna säger att de
kommit för att gå i skolan. De kostar staten 15 miljarder om året, pengar som
skulle kunna användas till att stötta skolor i hemländerna - för alla barn.
En efter påstötning i HD publicerad insändare 2015-11-27
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)