Alla partier lovar skattesänkningar för pensionärer, som väl knappast kommer att täcka minskningen av pensionerna på grund av den s k bromsen. Det vore viktigare att diskutera vad som skall göras åt den värdeminskning av pensionerna, som vid olika tillfällen beslutats av sittande regeringar. Vad pensionärerna vill är både en rättvis pension och en rättvis beskattning av pensionen.
AP-fonderna har vid flera tillfällen använts som regulator för statens finanser. Åren 1999-2001 överfördes 258 miljarder till statskassan för att finansiera förtids- och garantipensioner, bostadstillägg m m. Dessa nya åtaganden borde rimligen ha finansierats solidariskt skattevägen och inte med pensionärernas fonderade avgifter.
Göran Persson skröt gärna om hur han klarade Sverige ur krisen på 90-talet. Det gjorde han bl a genom att manipulera prisbasbeloppen 1993-98, som för pensionernas del inte återställts fullt ut. Pensionärerna är fortfarande med och betalar krisen. De har ännu inte kompenserats för bortfallet med 2% enl Försäkringskassan, med 10, 2 % enligt Riksdagens Utredningsinstitut.
De som drabbats hårdast av pensionernas eftersläpning är pensionärer 70+.
På grund av att ATP.pensionerna baserades på prisindex fick de inte del av den mycket kraftiga löneutvecklingen 1994-2003, som skapade en inkomstklyfta mellan löntagare och pensionärer på 32 %. Detta tog man ingen hänsyn till när man 2003 beslutade om övergången till det nya pensionssystemet NPS. Däremot påverkades konstruktionen av det nya systemet, som i motsats till ATP följer inkomstindex minus ett avdrag på 1,6 %. Avdraget beror på att NPS-pensionärerna, när de lämnar arbetslivet, får en pension som är 18 % högre än vad den annars skulle ha varit. Detta förskott betalar man av genom att 1,6 % dras av inkomstuppräkningen varje år. Helt omotiverat minskar även ATP-pensionerna med detta avdrag, trots att de i grunden har en annan konstruktion utan någon förskottsutbetalning.
Till detta kommer jobbskatteavdraget som för medelsvensson som pensionär innebär ca 9000 kr mindre om året än en löntagare med motsvarande inkomst. Under de fyra år som det funnits innebär det sammanlagt 36.000 kr – en icke föraktlig summa för en pensionär, med ett uppdämt konsumtionsbehov. Hitintills har jobbskatteavdraget betytt 70 miljarder i minskade skatteintäkter. Dessutom - vilket inte så många vet - kompenseras löntagarnas allmänna pensionsavgift på 7 % fullt ut med 84 miljarder ur statskassan. Tillsammans blir det 154 miljarder, som kunde använts bättre för att stödja och stimulera företagens utveckling i Sverige och därigenom gett nya riktiga jobb. Mot denna bakgrund framstår skattesänkningen för pensionärer på 7,5 miljarder närmast som en allmosa.
Det som behövs nu är en översyn av pensionssystemet och en ny skatteutedning
