Jag längtade efter en liten semester, innan höstmörkret sveper in oss. Vi valde till sist Bornholm, där många av hotellen har pensionisttilbud. Efter flera offertförfrågningar per mejl bestämde vi oss för Hotel Friheden mellan Sandkås och Tejn. Det verkade lagom lyxigt – rum med havsutsikt, balkong, frukost, eftermiddagskaffe, middag och en skön inomhuspool. Vi köpte ett 3 nätters paket och ville resa tisdagen den 6 september, men vi var tvungna att starta redan den 5 september eftersom färjan kl 12.30, lämplig tid för oss, inte går tisdagar under vinterhalvåret.
Måndagen den 5 september
Arne var hos mig kl 9.30. Hade haft besvär med garagedörren, som blivit intryckt av en ovarsam bilist. Vi blev ändå färdiga för avresa kl 10. Arne kopplade bort datorn och fixade kaffe. Jag gav blommorna en sista slurk. Det regnade, när vi satte oss i bilen. Och det blev värre. Regnet övergick till skyfall. Bilarna sprutade vattenkaskader över oss. Väl att Arne såg vägen. Jag såg bara grått. Vädret lugnade sig efter Malmö och när vi närmade oss Ystad höll det nästan upp. Arne drog en lättnadens suck, när vi hittat färjeläget för vår katamaran. Vår biljett som vi fått via nätet, fungerade och vi kunde ta det lugnt. Vi tog fram vår kaffekorg och njöt.
Vi kom ombord med de första och fick bra platser. Sedan översvämmades båten av danskar, som reser över Skåne till sin ö. De hade med sig ”frukost” och bullade upp smörrebröd, pajer, pizza, sallader med mera. Jag gick till shoppen och köpte två flaskor Moselvin för 29 Dk styck. Efter 1 timma och 20 minuter var vi framme i Rönne, Bornholms största stad.
Arne instruerade sin GPS att vägleda oss mot vårt hotell. Det regnade av och till, landskapet var grått och något hav såg vi inte. Avstånden på Bornholm är korta och jag tror inte det tog mer än högst en halvtimma innan vi såg hotellet, som vi kände igen från fotografier på nätet.
Vi parkerade på framsidan och gick upp till receptionen. Vi möttes av en leende och välkomnande dam, som inbjöd oss till eftermiddagskaffet kl 3 och sedan visade oss till vårt rum, en trappa upp, och till gästernas parkering på baksidan av hotellet. Vårt rum hade normal rumstandard men därutöver balkong med sittgrupp och härlig utsikt över havet. Dessutom fanns det full köksutrustning med spis, kylskåp, grytor och porslin. Om vi ville kunde vi alltså självhushålla. Men nu skulle vi leva i lyx och äta på hotellet.
Efter uppackning gick vi ner i matsalen och fick underbara, varma danska wienerbröd. Sedan var det dags för en simtur i poolen. Efteråt svepte vi in oss i hyrda badrockar och satte oss på balkongen – nu hade regnet upphört - och njöt av moselvinet tills det var dags att klä sig till middagen. Den var fantastisk. En stor torskrullad med lax inuti och nypotatis. Vi somnade i utmärkta sängar.
Tisdagen den 6 september
När vi drog undan de tunga draperierna, sken solen och havet var intensivt blått. Det var härligt att gå ned och äta en god frukost och ha en hel obrukad dag framför oss.
Det första vi ville se var fästningen Hammershus från tidig medeltid. Den blev uppförd av ärkebiskopen i Lund, som då var ett danskt biskopssäte. Ett enda år 1658 hade svenskarna borgen i sin ägo, innan bornholmarna kastade ut dem.
Först besökte vi utställningen och såg bl a den vackra gyllene klänningen som drottning Philipa bar, när hon gifte sig med Erik av Pommern. Fästningen låg högst upp på kullen och vi strävade uppåt i hård blåst. Nedanför låg en grönskande dalgång. Det var svårt att få grepp om hur fästningen sett ut. Men de många ruinresterna pekade på ett stort antal byggnader. Utsikten över havet och landskapet var magnifik.
Det fanns en restaurang vid ingången, men vi beslöt att vänta med lunchen till vi kom till ett rökeri. Således körde vi västerut och stannade i Hasle. Här finns ett rökerimuseum. Vi beställde rökt sill med purjolök och rädisor, rågbröd och en liten Tuborg, som jag tyckte var både stor och dyr. Det smakade bra. Nu var det dags att söka upp ett WC. Det stod en stor skylt med pil, men toaletterna var låsta och vi knep ihop och körde vidare till Olsker, som har den högsta och mest eleganta rundkyrkan. Den var inte öppen. Eftersom vädret var så strålande vackert, beslöt vi att idag se natur och byar och vänta med museer tills i morgon, då det kanske regnar. Vem vet denna sommar? Vi körde till Helligdomklipporna och där vid P-platsen fanns en toa. Vi gick på stigen högt upp ovanför havet och fotade klipporna, satt ner och bara njöt av utsikten.
Jag hade läst att Svaneke begåvats med pris för att ha så väl bevarat den gamla bebyggelsen.
Vi var kaffesugna och stannade utanför Siemsens berömda gamla gård. Vi läste menyn och tyckte att en kopp kaffe med kage var för dyrt. Vi gick upp till torget och tog en rejäl ostsmörgås till kaffet för under hundra kronor. Nere i hamnen köpte vi sedan glass. Dessförinnan hade vi besökt Pernille Bülows glashytta och affär.
Bortom vår parkeringplats skymtade skorstenarna till Svanekes fiskrökeri. Vi gick stigen fram till rökeriet. På vägen hamnade nakna träd, klipphällar och det knallblåa havet i våra kameror.
Klockan var nu över 17 och vi bestämde oss för att åka hem till hotellet över Almindingen, skogen mitt på ön, som planterades på 1800-talet. Den är ett eldorado för naturälskare och kommer vi till Bornholm någon mer gång får vi pröva vandringslederna.
Det var inte tid för någon simtur, när vi kom hem. Vi duschade och bytte och gick ned till middagen. Huvudrätten var en bamsekotlett, utstyrd som en wienerschnitsel. Det var mat för en tysk. Förutom danskar var de flesta gästerna tyskar. Ett danskt par brukade hälsa och prata med oss. När vi satt i baren och drack expresso och bailey kom de fram och berättade att de hade ett torp utanför Markaryd. De rekommenderade oss att ta en tur till Christiansö, men det får bli en annan gång.
Onsdagen den 7 september
Hurra, hurra, hurra, hurra! Arne gratulerade med ett armband, köpt hos Pernille. Solen sken också idag, även om det var lite mer moln på himlen. Efter frukost ställde vi in GPS:en på Løkkegade 35 Gudhjem, vilket är adressen till Oluf Høst-museet. Vi kom dit redan 10 minuter över tio och museet öppnade inte förrän kl 11. Vi ville inte vänta utan körde till den mest besökta rundkyrkan på Bornholm, nämligen Østerlars kirke från 1150. Förutom gudstjänstlokal var rundkyrkorna också magasin och befästningar med skjutgluggar. I denna kyrka leder en smal och knagglig stentrappa upp till andra våningen. Det var trångt i trappan och barn som skulle ner. Därför avstod Arne och jag från den våghalsliga klättringen. I mitten av kyrkan var ett litet kapell med dopfunt.
Vi fortsatte till Aakirkeby, som är den tredje största köpstaden på Bornholm och den enda som ligger inne i landet. Där fotograferade vi kyrkans egendomliga sammanväxta torn och köpte en halv flaska bubbel för att skåla med på min födelsedag. Vi åkte vidare ut till havet och Nexö, som var en platt och mindre pittoresk by. Vårt mål var Martin Andersen Nexös barndomshem. Det var intressant att se interiören, fotografierna och hans stora bokproduktion. I arbetsrummet visades filmer från hans liv. Jag visste inte att han var en hängiven kommunist, som välkomnades i Moskva. Egendomligt nog dog han i Tyskland som någon slags ärad borgare.
Nu var vi hungriga men letade inte efter något matställe i Nexö utan fortsatte till Snogebaek och rökeriet där. I stället för rökt sill valde vi panerad fiskfilé med remouladsås. Efter ett besök i en glasateljé körde vi till det område, som kallas Dueodde. Vi fann en väg genom höga klitter och knotiga tallar, som ledde ned till den berömda stranden . Det var en fantastisk naturupplevelse. Havet fräste i långa vågor in mot den breda, vita sandstranden. Och ovanför vältrade sig molnen. Vilket panorama! Vad gjorde det att vi fick den timglasfina sanden i skorna!
Gunilla hade bestämt sig. Hon skulle se ALLA rundkyrkorna. Därför styrde vi mot Nylars Rundkirke med en mittpelare, vars fris berättar om Adam och Evas utdrivning ur paradiset. Nu återstod bara den minsta och yngsta rundkyrkan i Nyker, också den med fina kalkmålningar. Nykers rundkyrka är den minsta och saknar skottgluggar.
Nu var det tid att bila hemåt om vi ville hinna ta en simtur före middagen. Vi hann t o m mysa en stund och skåla för mig före middagen, som bestod av kalvstek och äppelkaka. Mätta och belåtna packade vi och kröp i säng.
Torsdagen den 8 september
Efter frukost tog vi farväl av vårt trevliga hotell med vänlig personal. Vädret var lite gråmulet, så det passade bra med museibesök. Bornholms Kunstmuseum är en vacker vit byggnad i det grönskande naturområdet ned mot Helligdomsklipporna. Arkitekter är John Fogh och Per Følner Lyngby. Musset invigdes 1993 0ch utvidgades 2003. Spännande var nivåskillnaderna och gångar och trappor mellan dem. Här finns först och främst en förnämlig samling Bornholmsmålare. Jag gjorde en ny bekantskap – Claus Johansen. Jag blev betagen i hans enkla former och gråtoner.
Den här dagen skulle vi inte missa Oluf Høsts museum, så nästa stopp blev Gudhjem. Inträdet var dyrt och Arne avstod och tog i stället en promenad. Här på Museet fanns alla Høsts stora verk. Jag njuter av de mustiga färgerna, de mörka byggnaderna mot en brinnande himmel eller en dörr, som släpper ut ett rödaktigt ljus. Jag vandrade genom trädgården upp till hans ateljé, som nu var naken och tom men med fin utsikt. Köpte en bok och skyndade mig ut till Arne.
Nu återstod Rønne som vi inte sett mycket av. Jag tänkte att vi skulle vandra runt i de mysiga gränderna och hitta en trevlig restaurang. Men det blev inte riktigt så. Det visade sig att man inte kunde parkera utan en parkeringsskiva, som man skulle köpa på en mack. Vi körde runt och runt och hittade äntligen en fri parkering vid biblioteket en bit från centrum. Sedan villade vi bort oss i smågatorna och det tog tid innan vi hittade torget. Det fanns en caféliknande restaurang och McDonald’s. Jag kände plötsligt för en stor hamburgare och det blev en mycket stor sådan. Medan vi åt, tittade vi ut på torget och Bornholmslivet. Sedan letade vi oss tillbaka till bilen och biblioteket. Då var det dags att hitta färjeläget, dit vi kom i god tid. Naturligtvis skulle streckkoden på vår hemma utskrivna biljett krångla. Jag sprang till en kur med en kille som satt och läste och bad om hjälp, men Arne lyckades själv trycka på rätt knappar och bommen gick upp.
Det var förvånansvärt mycket folk ombord. Jag ville sitta mot en vägg så att jag kunde luta huvudet bakåt. Vi fick plats nära shoppen. Det var tur, för snart började det gunga och jag ville handla moselvinet för bara 29 kronor (danska förstås). Det lyckades jag med om även något ostadig. Iland i Ystad tog vi närmaste vägen till Helsingborg och var hemma ca kl 18 mycket nöjda med vår lillsemester.
