Mångkultur - till vilket pris?

Efter två år har diskrimineringsombudskvinnan äntligen bestämt sig att det är diskriminering att inte få bära niqab under utbildning. Hon hänvisar till lagen om religionsfrihet. Denna förklädnad är så fruktansvärd att se och att möta att ingen skall vara utsatt för det i vårt land. Att bära niqab på offentlig plats borde därför förbjudas.

Att mångkulturen har både positiva och negativa konsekvenser kräver en saklig diskussion, som vi måste kunna föra öppet. Helsingborgs Dagblad har publicerat en insändare av mig och jag återger den här:

Mångkultur i ny grundlag

Mångkulturen omfamnas okritisk av våra politiker utan att man gör någon analys av både dess positiva och negativa konsekvenser för samhället. I den nya grundlagen som utan debatt röstas igenom den 24 november i en andra valomgång efter valet heter det i Regeringsformen kapitel 1§ 2: Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

Det är rimligt att samerna i egenskap av ursprungsbefolkning skall ha ett grundlagsfäst skydd för sin kultur, men vilka andra minoriteter kommer i framtiden att hävda att grundlagen ger dem rätt att bevara och utveckla sin egen kultur oavsett om den är förenlig med rådande värderingar i samhället. Något sådant förbehåll finns inte i lagtexten.

Kultur är ett mångtydigt begrepp. Influenser på områden som brukar betraktas som finkultur – musik, dans, konst, litteratur – har alltid påverkat och berikat vårt samhälle. Idag äter vi gärna mat från alla världens hörn. Vi är nyfikna på kulturella manifestationer från andra länder.

Men kultur i bemärkelsen samhällsordning, rättssytem, familjesyn, religionsutövning, tänkesätt etc., som skiljer sig från de värderingar, som är kittet i det svenska samhället, bäddar för konflikter och utanförskap. Hit hör nya företeelser som invandrade stamkulturer fört med sig; hedersvåld, familjefejder, tvångsäktenskap, omskärelse m m men också religiösa tabun av olika slag, främst rädslan för kontakt mellan könen och sexualiteten, som fordrar att kvinnors kroppar döljs. Dessa kulturyttringar för samhället bakåt och inte framåt. För kvinnors del är det särskilt viktigt att samhället slår vakt om den frihet och det likaberättigande, som den långa kvinnokampen uppnått i vårt land. Det är inte särskilt trevligt för en svensk kvinna idag att se fler och fler kvinnor, instängda i sjalar, prägla gatubilden i vissa stadsdelar.

Mångkultur kan ses på olika sätt. Skall skilda kulturer påverka varandra och sammansmälta till en någorlunda enhetlig struktur som kan hålla samman samhället? Eller skall var och en få leva i sin egen kulturella och språkliga sfär i ett splittrat samhälle? Vad skall då vara den sammanhållande länken? Hur skall de framsteg som uppnåtts genom en oavbruten social kamp för demokrati mot myndigheters och religionens auktoritet överleva i framtidens Sverige? Frågan måste ställas till våra politiker. De talar bara om att bevara det öppna svenska samhället utan att precisera hur de tänkt sig att försvara det.

När man i grundlagen inför ett klart ”ska” för minoriteters rätt att få utveckla den egna kulturen utan några som helst förbehåll för existerande lagar och den samhällsbärande kulturen i vårt land, är detta oroväckande. Ur demokratisk synpunkt är det mycket allvarligt att en ny grundlag antas utan att den vare sig diskuterats före valet eller i medierna.

Resa i Umbrien

Lördagen 4 september

Väckarklockan ringde kl 5.40 – 20 minuter för tidigt, så vi kunde ligga och mysa en stund. Vi hade god tid att äta frukost och sätta timers. Prick 6.15 kom den förbeställda taxin. Anslutningsbussen vid Knutpunkten var i tid och snart var vi på väg. Efter en knapp halvtimma körde vi in på Öresundsterminalen och lämnade den redan 8.05. Full fart mot Rödby och färjan, som avgick kl 11. Efter väntan kunde vi träda in i Panoramakafèet och köpa kaffe och trekanter. Arne tänker på annat. Solen glittrar på vattnet och vi känner att nu är semestern på gång. Gunilla stängde av tiden redan på bussen.

Framme i Tyskland efter bara 45 minuter. På väg mot lunch utanför Lübeck. Hade beställt pannbiff och såg fram emot en härlig tjock nötbiff och fick en sammanklistrad blek rund, odefinierbar sak med en och annan ärta och morotsskiva på. Men positiva som vi är, tackade vi för att vi nu besteg bussen utan alltför mycket i magen. Sedan sov vi genom Nordtyskland, Arne upprätt eftersom han är för lång och stilig för ryggstödet. Vi gick i gång igen vid kaffepausen. Kaffe och kakor har blivit dyra på Scandorama. 15 kr för en liten mugg kaffe. Lika mycket för en sliskig mazarin. Vi delade på kakan.

Nu började kullarna komma och det var fint att titta på landskapet. Vi körde på och var framme i Kassel redan vid sex-tiden. Ramada hotell hade bra rum med bekväma sängar och serverade en utmärkt buffé. Vi satt till bords med Tranemorabor. Efter en minipromenad duschade vi och la oss i sängarna kl 21.00. Vi släckte kl 22.00.

Söndagen den 5 september

Stor frukostbuffé. Som vanligt kunde jag inte gör skäl för den. Mest angelägen att komma upp på rummet, borsta tänderna och försöka igen! Kl 7.10 gick bussen. Över 80 mil skall avverkas. Landskapet blir kulligt och vackert. Vid kissepausen köpte vi bara kaffe och hade med små muffins från hotellet. Vi kunde sitta på en bänk uppe på en slänt. Solen sken och det var helt underbart. Vi gick genom en Biergarten in på restaurangen, där det fanns toaletter. Idag beställde vi billig lunch; bratwurst och potatissallad. Riktigt bra i förhållande till schnitslar och panerade fiskbitar. Efter lunch började de vackra vyerna synas genom bussfönstret. Vi körde in i Österrike och Tyrolen. Någonstans i alpvärlden åkte vi in i Schweitz, förbi Luganosjön och sedan väntade Italien. Vi såg bara en skymt av Lago Maggiore. Comosjön såg vi inte alls, eftersom de byggt ett högt staket längs motorvägen. Vårt natthotell var ett s k designhotell Una Hotel i en liten stad Cerro Maggiore utanför Milano. Det var en hög byggnad i grått med röda element. Inuti var det böljande former i rött och svart. Korridorerna var röda, men vårt rum gick i brunt och det var sobert men tråkigt. Eftersom en konkurrerande Scandoramabuss var där först, fick resenärerna äta i matsalen, medan vi trängdes ihop i foajén. Även denna kväll satt vi vid samma bord som pratsamme Rolf och Selvy Sköld. Efter middagen kändes sängen skön.

Måndagen den 6 september

Kl 8 startade vi och åkte över Poslätten förbi bl a Parma. I Pavarottis Modema stannade vi ett par timmar. Vi såg katedralen, som höll på att repareras. Vi tog var sin cappucino men baren hade ingen toalett. Vi gick in på det stora hotellet vid piazzan, uppför en smal trappa och hittade var sin toalett. Vi köpte balsamvinäger i saluhallen, där allahanda läckerheter kunde inhandlas. Vi bara fotograferade dem. Lunchen åt vi i Bazzano.

På väg upp genom Appeninerna blev det lång kö på grund av en lastbil som vält. Därför kom vi fram till Holiday Inn i Perugia något senare än planerat. Vi fick ett trevligt hotellrum på första våningen. Middagen serverades i matsalen en trappa ned. Den började med Ministronesoppa. Stor sallad serverades separat. Till efterrätt brylépudding. Inget barliv. Skönt att få ligga i samma säng i fyra nätter.

Tisdagen den 7 september

Dagen börjar förstås med frukost, något bättre än föregående dag. Nu väntar den efterlängtade utflykten till Assisi i underbart solsken. Luften är mild och varm, som en smekning. Vi åker upp mot bergen. Vi åker rulltrappa upp till Piazza Chiara framför S:t Claras kyrka i grå och rödrandig tegel. I Linas (reseledarens) spår gör vi en rundtur i gränderna, passerar de gamla stenhusen ofta prydda med blommor. Ser mellan husen ut över slätten nedanför, kommer fram till Franciskuskatedralen och här högt uppe ligger det nästan andlighet i luften. Inne i den övre katedralen ser vi Giottos underbara fresker. Även freskerna i underkyrkan var fantastiska. Vi sökte efter Lippis målning av Maria och Franciskus och hittade den till sist. Vi vilade oss i bänkarna och njöt. Vi gick också ned i kryptan, där Franciskus är begravd.

Dumt nog hade vi anmält oss till lunchen i det stora hotellet nära katedralen. Till huvudrätt fick vi sallad med stekt potatis!!! Efteråt någon slags fet strudel. Tyvärr fanns det inte tid till att se mer av Assisi. Vi skulle behövt ha hela dagen på oss. Hemma vid hotellet vid 2-tiden. Tid att ta det lugnt innan vi 16.45 begav oss iväg intill Perugia. Först vår buss, sedan den självstyrande minimetron och till sist långa rulltrappor som i Londons underground. Vi gick från Piazza Italia till Piazza 1V November. Etruskiska porten och nedgången till den gamla brunnen stängde kl sex precis som vi kom. Vi hade cirka en timma till middagen och den spenderade vi med en cappucino på ett utekafé med Rolf och Selvy. Kvällen var skön och mild och vi njöt av att vara i Italien. Tyvärr var tiden för kort för att verkligen se Perugia.

Vi mötte upp igen vid fontänen framför katedralen, där alla världens ungdomar satt på trapporna. Sedan gick vi ett par kvarter till restaurangen. Det var dukat till oss i källarvalven. Vi började förstås med antipasti. Sedan blev det tunna skivor kött och klyftpotatis, som känns som något nytt till turisterna och sist en maffig kaka som jag inte kunde äta upp. Glömde nästan att det var min födelsedag. Fick kram och gratulationer av Arne och Petra ringde och gratulerade.

Onsdagen den 8 september

Vår vilo- och pooldag, men först gick vi nedför backen till affären Eurospin, som en vänlig italiensk dam, som kunde engelska visade oss till. Fin affär med, lång lockande köttdisk och billig sprit. Vi köpte mandellikör för 1.19€. Köpte melon, som visade sig vara en stor besvikelse, träig och delade sig som spagetti och smakade ingenting. Undertill låg en peparoni.

Poolen lockade turkosblå och skimrande. Ingen mer än vi var där. Vattnet va ganska kallt innan man vande sig precis som hemma. Arne njöt och simmade runt. Han badade två gånger, jag bara en. Vi picknickade på bullar och yoghurt, som vi tagit från frukostbordet. Vid tre-tiden gick vi upp på rummet och hade det skönt. Då började det åska och det kom en kraftig regnskur.

Deltagarna i Kulinariska Umbrien-utflykten kom hem vid halv sex-tiden. Middag på hotellet kl 20. Vi var hungriga och färdiga långt innan, så vi gick till baren och beställde var sin Bellini. Jag slapp lämna Italien utan att äta Tiramisu. Den fick vi till efterrätt. Ingen stor bit men den smakade bra. Ingen samling vid baren efteråt. Alla gamla och trötta.

Torsdagen den 9 september

Efter frukost klättrade bussen upp mot medeltidsstaden Gubbio. Den stannade vid Piazzan, där tyskarna skjutit 40 bybor som straff för fyra personer i motståndrörelsen, som deltagit i sabotage mot tyskarna. Sedan vandrade vi upp mot piazzan framför museet. Konditionstest upp till katedralen, som inte var så mycket att se. Jag ville absolut hinna med att se de umbriska bronstavlorna i museet. Arne stannade utanför. Svårt att se texten genom montrarnas glas, men jag köpte en bok som jag kan läsa hemma. Jag hann t o m att köpa hårspray, som tagit slut. Betjänades av en ung, trevlig man, som kunde engelska Som vanligt för kort tid att se staden ordentligt. Snart var vi på väg mot en vingård som ägs av Grittifamiljen. En engelsman var guide och berättade om vintillverkningen. Det bästa var att få sitta på uteterrassen och äta små varma, läckra pannkaksbitar, medan den italienska solen värmde oss.

Rolf och Selvy hade inbjudit oss till en whisky en halvtimma före avfärd kl 17.00 till Trasimenosjön. Lite moln på himlen och när vi promenerade längs strandpromenaden i Passagnamo började det stänka. Middag på en agriturisiticogård som tillverkade olivolja? Vi satt i en trång lokal och höll på att inte få sitta tillsammans. Nu skulle vi få en fyra rätters meny. Började med antipasti. Därefter spagetti med vildsvinssås, 3 köttskivor (fläsk eller kalv?) med klyftpotatis!!! Avslutades med biscotti, som vi doppade i Vino Santo. Handlade ingenting. Santovinet kostaqde 1.19 på eurospin och här 8 euro.

När vi kom ut, öste regnet ned. Vi fick springa till bussen. Nästa morgon var det dags att starta återresan.

Fredagen den 10 september

Mänsklig start kl 8. Vacker, hissnande väg upp i Appeninerna. Solen skiner men dimmor ligger i dalarna. Förmiddagskaffet en cappuccino. Lunch i utkanten av Ferrara. Åt vi i en lagerlokal. Ingen vidare mat. Tyckte inte om pumpapastan. Som kompensation för att vi fick äta i den tråkiga lokalen och inte ute på terrassen fick vi färsk fruktsallad efteråt. Efter lunch passerar vi på utsidan av Ravenna och Padua. Tog en mindre väg längre österut. Veneto en rik region. Vi ser många lyxiga villor i grappadistriktet. Passerade Bassano med sin gamla Palladiobro, som vi besökte på utflykt med Ölvemarks förra året. Kommer in i Dolomiterna. Väldiga nästan nakna klippor, som vaktar på oss som urtidsdjur. Lina meddelar att vi inte får hotellet vid stranden av sjön i Ledovic Terme. I stället skall vi övernatta på Villa Flora inne i staden. Chauffören Niklas fick ett jättejobb att parkera som han klarade bra..Vi fick ett rum högst upp med utsikt över bergebn och dalen. Solade på balkongen och gick sedan ut och handlade på Coop Vino Santo och citronlikör. Vi mö5tte en dam med en söt liten vit spets. Jag böjde mig ner och klappade den och sa ”Bella”. ”Bello” svarade damen. Det visade sig att hon inte precis älskade muslimer. Hon beundrade Gert vad han nu heter i Holland. När hon fick veta att vi var från Sverige, sa hon att hon hört att vi hade så många muslimer i landet. Hon tyckte vi var för snälla. Själv ville hon sparka ut alla muslimer.

Till middag fick vi god pasta och milanesekotlett med ratatouillesås och pommes frites. Efteråt god glass med kolasås. Rummet var litet men trevligt med bjälkar i taket. På andra sidan dalen var det tyrolerfest. Folk sjöng och dansade och förmodligen drack. Vi lyssnade en stund på terrassen innan vi la oss. Jag somnade genast, men Arne låg länge och lyssnade på musiken.

Lördagen den 11 september

Vi slapp undan med start kl 8.00. Solen sken över de praktfulla bergen, som vaktade gröna ängar med små leksakshus. Som en extra bonus gjorde bussen en sväng upp på en utsiktsplats med vidunderliga scenerier. Genom Brennerpasset körde vi in i Österrike och följde stranden av Aachensee. I tyska Bayern reste vi genom ett pastoralt landskap förbi Tegernsee, välbesökt av Mủnchenbor. Lunchstopp på Gasthof Pritzl. Trötta på dyra och trista luncher satsade vi på en grönsakssoppa med gott bröd. Målet för dagens etapp var Fulda. På grund av för många bussar på väg hem fanns det inte plats för oss på Holiday Inn. I stället anvisades vi hotell Ibis. Eftersom hotellet inte hade någon restaurang, serverades middagen på en krog några kvarter bort. Vi kompenserades med en drink före maten, som visade sig vara god men mastig så sent på kvällen.

Söndagen den 12 september.

Hotellet hade dukat fram en god och riklig frukost trots avsaknaden av en ordentlig matsal. Nu återstod ca 76 mil till Malmö. Till lunchen på Gasthof zum Rad beställde vi jägarbiff. En stor del av resdagen skrev jag resebrättelse på min minidator. Tiden gick fort genom Nordtyskland. Vi var framme i god tid i Puttgarden. Ombord på färjan var kaféet på övre däck stängt som vanligt. Ingen service på dessa danska färjor. Vi tog var sin cappucino i automat. Genom Danmark skulle vi som vanligt plågas av en tävling för att se hur mycket vi lyssnat på guiden. Vi fick också fylla i en utvärdering.

Vår buss var framme i Öresundsterminalen redan strax efter kl 18.00. Vår anslutningsbuss till Helsingborg skulle inte gå förrän kl 20. Vi slog oss ned i cafeterian och tog en smörgås. Vår buss lämnade terminalen sist av alla därför att eftersom den inväntade passagerare, som inte avbokat sina platser. Petra och Magnus mötte oss på Knutpunkten. Hemma väntade en italiensk middag för att fira min födelsedag. På bordet stod underbara orkidéer. Tyvärr ville Arne inte stanna. Hans förkylning hade brutit ut på allvar. Han ville inte nysa på någon. En trevlig present från vår guide, som spred sin förkylning i bussen.

Rättvisa pensioner och rättvis skatt

Alla partier lovar skattesänkningar för pensionärer, som väl knappast kommer att täcka minskningen av pensionerna på grund av den s k bromsen. Det vore viktigare att diskutera vad som skall göras åt den värdeminskning av pensionerna, som vid olika tillfällen beslutats av sittande regeringar. Vad pensionärerna vill är både en rättvis pension och en rättvis beskattning av pensionen.

AP-fonderna har vid flera tillfällen använts som regulator för statens finanser. Åren 1999-2001 överfördes 258 miljarder till statskassan för att finansiera förtids- och garantipensioner, bostadstillägg m m. Dessa nya åtaganden borde rimligen ha finansierats solidariskt skattevägen och inte med pensionärernas fonderade avgifter.

Göran Persson skröt gärna om hur han klarade Sverige ur krisen på 90-talet. Det gjorde han bl a genom att manipulera prisbasbeloppen 1993-98, som för pensionernas del inte återställts fullt ut. Pensionärerna är fortfarande med och betalar krisen. De har ännu inte kompenserats för bortfallet med 2% enl Försäkringskassan, med 10, 2 % enligt Riksdagens Utredningsinstitut.

De som drabbats hårdast av pensionernas eftersläpning är pensionärer 70+.
På grund av att ATP.pensionerna baserades på prisindex fick de inte del av den mycket kraftiga löneutvecklingen 1994-2003, som skapade en inkomstklyfta mellan löntagare och pensionärer på 32 %. Detta tog man ingen hänsyn till när man 2003 beslutade om övergången till det nya pensionssystemet NPS. Däremot påverkades konstruktionen av det nya systemet, som i motsats till ATP följer inkomstindex minus ett avdrag på 1,6 %. Avdraget beror på att NPS-pensionärerna, när de lämnar arbetslivet, får en pension som är 18 % högre än vad den annars skulle ha varit. Detta förskott betalar man av genom att 1,6 % dras av inkomstuppräkningen varje år. Helt omotiverat minskar även ATP-pensionerna med detta avdrag, trots att de i grunden har en annan konstruktion utan någon förskottsutbetalning.

Till detta kommer jobbskatteavdraget som för medelsvensson som pensionär innebär ca 9000 kr mindre om året än en löntagare med motsvarande inkomst. Under de fyra år som det funnits innebär det sammanlagt 36.000 kr – en icke föraktlig summa för en pensionär, med ett uppdämt konsumtionsbehov. Hitintills har jobbskatteavdraget betytt 70 miljarder i minskade skatteintäkter. Dessutom - vilket inte så många vet - kompenseras löntagarnas allmänna pensionsavgift på 7 % fullt ut med 84 miljarder ur statskassan. Tillsammans blir det 154 miljarder, som kunde använts bättre för att stödja och stimulera företagens utveckling i Sverige och därigenom gett nya riktiga jobb. Mot denna bakgrund framstår skattesänkningen för pensionärer på 7,5 miljarder närmast som en allmosa.

Det som behövs nu är en översyn av pensionssystemet och en ny skatteutedning

Fager blomstertid

Underbara sommardagar! Jag har fångat så mycket blomning och överväldigande grönska att jag vill plocka några bilder till min logg.

g.

Byta fönster

I våras bestämde jag mig äntligen för att byta fönster i hela huset. Man vet inte hur länge rotavdraget blir kvar och mina gamla fönster skriade efter målning. Nu skulle jag få underhållsfria fönster i aluminium, en lättnad att slippa måla vart och vartannat år.
Helt underhållsfritt är det dock inte. Trälistorna mellan fönstren måste underhållas.

I början på juni kom så hantverkarna som skulle byta fönster. Beväpnade med sticksåg satte de i gång så att gipsdammet yrde i hela huset. Det var en brutal våldtäckt på huset. Jag gömde mig i ett hörn och höll för näsan. De tog ut alla mina tolv fönster och fyra terassdörrar på en dag och satte in de nya. Nästa dag sågade de lister så säkringarna rök. En och en halv dag tog jobbet, som kostade nära 40.000 kr. Tur för mig att rotavdraget minskade arbetskostnaden med hälften.Tyvärr fanns det inte tillräckligt många breda brädor för att täcka utrymmet mellan fönstren. Nya fick beställas och när de kommer, måste jag ha hantverkarna här igen.

Ovanpå detta har min elpanna lagt av. När vi kom hem den kvällen när Viktoria gifte sig och satte på TV´n slocknade nästan alla ljus i huset. Lustigt nog kunde vi tända ett par lampor. Vi var förbryllade. Det visade sig så småningom att två av tre huvudsäkringar gått och att det antagligen var en kortslutning i elpannan som förorsakat det. Reparatören har varit här nästan varje dag och har inte hittat felet. Först idag kom han på att pannan går på likström och han har satt in växelströmskontakter. Skall jag betala för denna inkompetens?

Vårberusning

Idag den 2 maj 2010 har vi gått Gröna gången på Söderåsen och tagit in hela den ljuvliga våren med alla våra sinnen. Vitsipporna täcker marken, björkarna lyser ljusgröna och bokarna håller på att slå ut. Det är så vackert att man blir andäktig inför naturens under. Ögonen söp in all skönhet, men vi knäppte också med kameran.

Konst i påsk

Påsken är konstrundernas tid i Skåne. För det mesta brukar vårsolen lysa och vi har med oss kaffekorg och njuter av fikat i en skogsbacke eller på en rastplats. Inte så i år. Mulet och lite råkallt. På långfredagen åkte vi till Hör och Holma gård. Där blev vi så förtjusta i Carmen Chors målningar att vi köpte 10 lotter och fick ett vackert tryck av henne. Vi höll noga reda på tiden, eftersom vi måste vara i Tyringe och hämta mitt glasbord innan Förmedlingscentralen stängde. Jag var mycket orolig att vi inte skulle få in bordet i Arnes bil, men det gick in precis och passade perfekt framför soffan.

Påskdagen hade vi reserverat för en lång rundtur, men då regnade det. Vi gav inte upp även om rundan blev kortare. Vi hälsade på Margareta Granvik i Linnéaträdgården. För 4 år sedan köpte jag en tavla av henne och nu ville jag se om det hänt något i hennes konst. Hon målar fortfarande samemotiv men nu också kärlekspar och glada musikanter i en naivistisk tecknarstil. Vi besökte också Tomas Montelius i Kvidinge, som skapar fascinerande fotokonst av lagrade fotoklipp. Var nära att köpa en tavla som han kallar Dans i hönshuset men vet inte om jag måste använda ett par tusen och fem hundra på något viktigare i dessa reparationstider. Hos Catarina Hultman köpte jag på stubben ett lysande blått keramikfat.

.

Luc Tuymans på Moderna i Malmö och skrivarköp

Det skulle bli vackert lördagsväder hade spåmännen lovat. Det blev tjock dimma som övergick i kraftigt regn. Men vi hade bestämt oss för att köra till Malmö och köpa en skrivare till mig och det gjorde vi. Jag hade läst på om skrivare på Net o Nets hemsida, så jag visste vilken jag skulle ha och i vilken rad jag skulle hitta den. Trots att jag har en fin scanner, fick det ändå bli en multifunktionsskrivare, som nu fullständigt dominerar marknaden. En Epson, som enbart var fotoskrivare och som jag först tänkt köpa, hade ingen LCD-skärm och inte plats för minneskort. Med sex färgpatroner skulle den säkert skriva ut foton med proffskavalitet, men jag skriver bara ut ett och annat foto, som jag vill ge bort. Vill jag ha foton från en semesterresa till mitt album, skickar jag dem för utskrift till Postfoto. Jag köpte Epson Stylus SX410. Hoppas att den håller längre än min gamla skrivare, som bara fungerade i tre år.

Sedan körde vi in till centrum och hittade en parkeringsplats nära Malmös filial till Moderna Museet i Stockholm. Byggnaden är det vackra gamla elverket, som nu försetts med en kub i lysande orange. Det är både ett plus och ett minus, kanske beroende på dagens humör och om solen skiner eller det regnar. Helt säkert är det en lysande färgsignal. Däremot inte säkert att den håller. Modefärger tröttnar man på. Jag minns att på 70-talet skulle vi ha oranga hyllor på biblioteket. Jättetjusigt! Men en ny tid bröt in. Hyllorna blev urmodiga. Det skulle vara vitt och ljust.

Inuti var stora salen hög och vacker, en perfekt inramning av Luc Tuymans målningar av vår virtuella värld i en skala av grått och blått med toner av rosabrunt. Jag blev fascinerad, inte minst av hans motiv, som är hämtade från hemsidor och andra elektroniska medier. Ögonblicksbildersom t ex Sniper som skjuter och en man faller, ovanifrånbilder av kanske en sjuksal, närbilder av en stickad tröja. spegelbilder av reflexer i ett glasöga. Den intressantaste utställning jag sett på länge.

För övrigt såg vi Rauschenbergs Get, som Malmö fått låna.

Kära RUT

Jag tror att många pensionärer föredrar att själv köpa RUT-tjänster framför att få beviljat hemtjänst. Det är ett slags omyndighetsförklaring, när en biståndshandläggare kommer hem och bedömer vilken tjänst man skall få utnyttja och vad man skall betala för den. Den är ju inte gratis utan beroende på den pension/förmögenhet man har. Äldre vill själv bestämma vad man vill ha utfört i hemmet. Att få köpa hjälp av kära RUT kan pensionen räcka till men inte till att betala ordinarie pris. Helt ofattbart att de röd-gröna vill ta bort detta avdrag eller varför inte bidrag som skapar jobb. Kanske dags att diskutera bidragen i den s k generella välfärden???

Självcensur - den verkligt farliga censuren i ett öppet samhälle

Dödshotet mot Lars Vilks är av två slag: Mord på en människa, mord på yttrandefriheten. Tillsammans skapar de självcensur, som är förödande för den öppna debatten och det fria ordet. Den som av rädsla eller överdrivet hänsynstagande inte längre vågar kritisera företeelser i samhället och ålägger sig självcensur driver fram en mycket farlig utveckling, som är betydligt svårare att bekämpa än sådan censur, som kommer från statsmakten. Tack Lars Vilks för din insats!

Det töar

Länge har det snöat och snöat. Men idag i Helsingborg var det + 5,6 grader. Stora pölar i rännstenarna, som man måste hoppa över. Snön smälter så man nästan ser det. Är vintern slut nu? Bokrean har börjat. Det brukar vara ett vårtecken. Men inget är sig likt. Hittade inte något som jag verkligen vill läsa två gånger. Det är min regel. Köp ingen bok som du inte vill läsa om.

Jobbsökande

Min dotter berättade idag om en hur jobbsökare uppträder idag. Hon behöver hjälp med administration och utförande av enklare annonser. Arbetsförmedlingen anvisar en kille, som kommer på intervju.

Han har med sig sin tioåriga dotter men inga arbetsprover eller papper på sina kvalifikationer. När min dotter talar om att på en reklambyrå med deadline för produktioner måste man ibland arbeta över. Han svarar att han av princip aldrig arbetar över. Han vill inte ha någon praktikplats. Han tar endast ett fast jobb. Han ringer sedan och talar om att han inte vill ha jobbet. Han har det bra som han har det. Helt otroligt för mig som tillhör en äldre. ansvarkännande generation. Hur skall det gå med det svenska välfärdssystemet, som bygger på arbetsamhet, solidaritet och ansvarskänsla. Den här personen struntar fullständigt i jobbskatteavdraget. Här hjälper nog bara sänkning av arbetslöshetsunderstödet eller helt enkelt indragning av det, när man blivit erbjuden jobb. Jag undrar hur många sådana bekväma personer det finns i Sverige, som inte vill jobba?

Axess i graven - för min del

Jag känner mig besviken och ledsen att kulturkanalen Axess inte längre är en fri kanal. Den erbjuds nu via Boxer Mini för ca 1500 kr per år. Men inte i nätet med MPEG-2-kodning, som boxen vi köpte för de digitala sändningarna klarar av utan med den nya komprimerade kodningen (MPEG-4), som behöver en ny box. Visserligen erbjuder Boxer den nya boxen till kampanjpris 1 kr. Men vad gör jag med den gamla boxen, som kan spela in program samtidigt som man tittar på ett annat? Och förresten klarar min gamla TV den nya tekniken? Det måste jag ta reda på. Min TV-bänk kan definitvt inte rymma två boxar. Den tekniska utvecklingen betjänar absolut inte den lilla vanliga människan med inte så stor plånbok.

Jag misstänker att Teracom - statligt ägt bolag - har höjt priserna kraftigt, eftersom deras frekvensutrymme är värt ca 7 milliarder och PTS har krav på bolaget att vara lönsamt. Om ett par år går deras avtal med PTS ut och då skall det bli fri konkurrens om utrymmet. O, ve och fasa! Skall vi inte göra något annat än sitta framför Televisionen och se banala, fördummande program.

Vrede

Har sett Sissela Kyles program om vreden i kväll. Så charmerande och finurligt bra. Vredesmod tycker jag är ett kärnfullt ord. Att vara vred är mycket starkare än att bara vara arg. Jag är ibland vred, oftast när något går fel just i köket. Då svär jag och säger "djävulskap" eller "helvete" och slår gärna i köksskåpsdörrarna. Ilska är också ett bra och knivvasst ord. Jag är ofta ilsk när jag läser om orättvisor och av människor förorsakat elände. Likaså när jag stöter på fundamentalism i religionens namn. Människor med fundamentalistiska åsikter och beteenden måste ha drabbats av någon slags atrofiering av hjärnbanorna.

Jag har tagit ett långt jullov och inte skrivit i min loggbok på länge. Mycket har hänt i världen sedan sist. Nämn bara Haiti! Men mitt personliga liv har stått ganska stilla. Bland mina kulturella upplevelser hamnade en film på första plats: BRIGHT STAR var alldeles underbar. Känslosam (O, ve och fasa tycker en del kritiker), varenda bild så njutbar, vacker i varje detalj. Letade upp min samlingsvolym av engelsk poesi och läste Keats dikter.

I övrigt är det mycket som förargar mig i vårt samhälle. Jag är misstänksam mot politiker, myndigheter, byråkrater, och inte minst religioner. För att bevara livsluften i det öppna samhället får inte religionsfriheten bli ett hot genom att man tillåts utöva stötande religösa beteendemönster ute i det offentliga rummet. Jag tänker på mannen som av religiösa skäl vägrade hälsa på den kvinnliga företagsledaren och därför miste sin praktikplats, men av tingsrätten tilldömdes 60.000 kr i skadestånd på grund av diskriminering. Man frågar sig: Vem blev mest diskriminerad?