Däremot vill jag nu lägga upp ett inlägg, som jag till min glädje fick publicerat på Avpixlat förra året. Den fick många positiva kommentarer.
Den smygande Islamiseringen värre än terrorhot?
Fasansfulla terrorattacker har begåtts i Europa och övriga
världen. Det skapar osäkerhet och misstänksamhet. Man vet inte när och var det
sker nästa gång. I det öppna, västerländska samhället är det svårt att spåra
och övervaka terrorister. Vi kan egentligen bara konstatera att vi fått in ett
oberäkneligt virus i samhällskroppen.
Men är det då bara de spektakulära terrordåden, som vi ska
bekämpa? Är det inte lika viktigt eller
ännu viktigare att uppmärksamma vad som håller på att hända omkring oss i vårt
svenska samhälle. Sakta smyger sig en
klankultur från Mellanöstern i följe med religionen islam in i vår vardag. Med
allt öppnare ögon ser jag klara tecken på att det pågår en långsam anpassning
till islam i vårt land.
Mest uppenbart är det i stadsbilden. På våra gator och torg
går allt fler kvinnor, insvepta i hijab, den så kallade slöjan. En del bär också långa, svarta kjolar
och uppenbarar sig för mina ögon som sagornas
häxor. I den senaste stora flyktingvågen bar de flesta av kvinnorna slöja. Ska
vi nu se ännu fler beslöjade kvinnor i våra bostadsområden, på gator och torg?
Hur länge kommer det att dröja, innan vi tvingas möta dem i receptioner, i
affärernas kassor, inom skolan och vården etc.? En del apotek bemannar redan nu
kassorna med kvinnor med huvudduk.
Tråkigast är det att se dem på stränderna, nu även i den så
kallade burkinin. Här vill jag njuta av solen, vinden och vattnet och inte
påminnas om en medeltida religions kropps- och sexualfobi. Är de medvetna om
att de kränker svenska kvinnors kamp för jämställdhet och vår kultur, som fått
sin näring av förhållandet till naturen? I själva verket har de kidnappat
religionsfriheten och marknadsför en religion, som inte hör hemma i ett naturälskande,
jämställt och demokratiskt samhälle. .
De har flytt från krig, förföljelse och misär, men
religionens krav på kvinnors klädsel bär de med sig. Slöjan är inte vilken
huvudbonad som helst. Kvinnor kan ha olika skäl att bära den, men den är
ofrånkomligt en symbol för muslimsk tro och identitet. Unga kvinnor, t o m
födda i Sverige men med ena foten i den muslimska traditionen, kanske bär
slöjan som en protest mot det västerländska samhällets lösa normer och
exploatering av kvinnokroppen. De vet också att muslimska män föraktar kvinnor
som inte skyler sig och anser dem vara horor och ett lovligt byte. Det senare
har visats sig vara en grym verklighet för unga svenska kvinnor. Hur ska vi få
stopp på att potenta unga män från Mellanöstern och Nordafrika driver runt i gäng på våra gator. Hur ska polisens resurser
räcka till för att skydda kvinnorna mot dessa förövare? Straffen måste skärpas
och utvisning bli följden. För svenskt medborgarskap ska tröskeln vara mycket
högre än idag.
Det värsta är ändå att se små flickor, som ej uppnått
puberteten, vara inlindade i en huvudschal, som inskränker deras rörelsefrihet.
Det borde förbjudas. Jag efterlyser politiker med mod att genomföra ett sådant
förbud och att förtydliga religionsfrihetslagen, nämligen att den ska gälla
individens rätt att utöva sin religion privat och i religiösa byggnader men
inte i offentlig verksamhet och på offentliga platser. .
Nu försöker islam flytta fram positionerna ytterligare ett
steg i strid med praxis inom svensk skolundervisning. Vid fysisk aktivitet som simundervisning
och idrottslektioner kräver muslimska föräldrar att flickor och pojkar ska
undervisas var för sig. Det huvudsakliga skälet är förmodligen inte innehållet
i undervisningen utan att flickorna inte får visa sig för pojkarna i bad- eller
gymnastikdräkt och utan huvudschal. Det är hög tid att stå upp för
invandrarflickornas frigörelse och sätta stopp för könsseparation i den svenska
skolan. Det är hög tid att stoppa religiösa friskolor med en underliggande
religiös agenda.
Det allt överskuggande problemet med den stora invandringen,
är den sociala situationen i de så kallade utanförskapsområdena, som växer och blir
allt fler. Här är det svårt att se någon lösning, om man inte vågar närma sig
själva kärnan - krocken mellan vitt skilda kulturer. I lugn och ro har man fått behålla de
värdenormer och den livsstil, som man tagit med sig från hemlandet och sedan
överfört till barnen: Begränsning av flickornas liv och stor frihet för
sönerna, som blivit föräldrarnas livlina till det svenska samhället. Tyvärr har
det här gått snett. Många pojkar - naturligtvis inte alla - har utvecklat ett hat
mot det svenska samhället, som förmodligen har sin upprinnelse i föräldrarnas bristande
kunskaper i svenska och därigenom oförmåga att integreras och som gjort
arbetslösheten och kvinnans inlåsning i hemmet till destruktiva krafter. En
starkt pådrivande faktor har EBO-lagen varit. Ännu har det inte kommit något
förslag att avskaffa den. Under tiden
fortsätter asylanter att söka sig till släktingar i utanförskapsområdena
och spä på trångboddheten och isoleringen. Människor som levt hela sitt liv i
tron att förändringar bara kan ske "om Gud vill" har svårt att
tillägna sig den drivkraft, som byggt västerländska samhällen. Inte heller
barnen förstår att man måste kämpa för en bättre tillvaro. I stället lockar
olika former av kriminalitet med snabba pengar, som i sin tur föder maffialiknande metoder.
Hur ska politikerna kunna rå på denna situation, som skapats
av dem själva i naiv okunnighet? Hur sätter man stopp för islamiseringen och
våldet i dessa områden? Personligen tror jag att åtgärder, som kunde vidtas, motarbetas
av det svenska samhällets konflikträdsla
och självbild av det humana samhället, just detta goda samhälle, som håller på
att undermineras av brist på ansvar och krav. Det man kan hoppas på är att
dessa områden inte växer eller smittar av sig på samhället i stort. I första
hand måste man avskaffa EBO. De pojkar under 18 år, som trakasserar flickor och
unga kvinnor, medverkar i bilbränning och stenkastning etc, bör polisen kunna gripa och återföra till
föräldrarna, som måste ta sitt ansvar och medverka i en diskussion om pojkarnas
framtid.
Det finns många områden, där våra politiker måste sätta ned
foten, om de inte vill att medborgarna själva ska ta saken i egna händer. Det
är inte ett osannolikt scenario, när många svenskar upplever sig åsidosatta och hotade på flera olika sätt.
Inom en mycket snar framtid kommer det att finnas minst en miljon muslimer i
landet. Hur ska denna situation hanteras? Hur ska kraven från den växande
muslimska befolkningen bemötas. Det är hög tid att vi som t ex i Storbritannien
tar reda på hur muslimer ställer sig till det svenska samhället och svensk lag
i förhållande till den egna kulturen och religionen. Vad anser de om
sharialagar och den samhällsstruktur, som är förknippad med dem. Vi måste få
veta detta så att vi inte går i den fälla, som är inbäddad i ett demokratiskt
system.
Nästa generation av historielösa, konflikträdda och överbeskyddade ungdomar,
som fostrats att tro på alla människors lika värde och mångkultur, kan komma
att falla offer för politisk islam, om vi inte redan nu inser den fara, som
denna rörelse utgör - inte bara för terrordåd utan för långsam kvävning av det
västerländska samhället.
"Om islam inte är politisk, är den ingenting alls" (Ayatollah Khomeini)
"Om islam inte är politisk, är den ingenting alls" (Ayatollah Khomeini)