Med tre år till nästa riksdagsval hoppas förmodligen regering Reinfeldt att pensionärerna har dåligt minne och att en del har gjort sig oberoende av denna världens omsorger. På annat sätt kan man inte förstå att Moderaterna med stöd av C och FP kört över Kristdemokraterna i deras prioriterade hjärtefråga att sänka skatten för pensionärer. Dessutom har socialminister Göran Hägglund (KD) mer eller mindre frivilligt beslutat höja kostnadstaket både för läkarbesök och mediciner, vilket allra hårdast drabbar äldre och sjuka, vars pensioner/inkomster inte hängt med i löne- och prisutveckling. Till detta kommer att barn- och äldrevårdsminister Maria Larsson (KD) fick bära regeringens ansvar för att i första omgången neka ersättning till vanvårdade barnhemsbarn. Det verkar nästan som om man ägnar sig åt mobbning inom alliansen.
Man kan fråga sig om regeringen ägnar sig åt ett beräknande politiskt spel, där den ekonomiska krisen blir ett verktyg för moderaternas taktik. Förslaget om ett femte jobbskatteavdrag/bidrag drogs tillbaka, därför att det inte fanns majoritet för detta i riksdagen och ett nederlag för regeringen kunde leda till regeringskris och nyval. Pensionerna väntas höjas med 3,5 % nästa år. Då behöver pensionärerna ingen skattesänkning, resonerar man. I stället lovar man skattesänkning 2013 eller 2014, men man säger ingenting om att det förmodligen blir nödvändigt, eftersom den nya finanskrisen än en gång kommer att kraftigt minska pensionerna. Dessutom närmar sig riksdagsvalet 2014.
Den aviserade höjningen av pensionerna 2012 kan inte återställa värdet efter minskningen 2010 och 2011. De skattesänkningar, som hittills skett, har endast tillkommit för att minska finanskrisens effekter på pensionerna och följderna av pensionssystemets bromsmekanism. Någon rätteviseambition att minska gapet mellan löntagarnas och pensionärernas beskattning har denna regering aldrig haft. Fortfarande är skillnaden bortemot 400 kr per månad.
Moderaternas nya ledord är ansvar. Det hindrar dem inte från att slumpa bort 5,4 miljarder på krognäringen, som tydligen skall bli Sveriges nya tillväxtmarknad, medan 2,5 miljarder till pensionärerna skulle hota den ekonomiska stabiliteten. I budgetpropositionen för 2012 har de flesta utgiftsområden fått ökade anslag med undantag av bidraget till kommunerna, som minskat med 3 miljarder. Någon ambition att spara på den gigantiska statliga byråkratin finns inte. Slutsatsen blir att det måste bero på ointresse eller helt enkelt arrogans mot en stor medborgargrupp att regeringen bland budgetens över 800 miljarder inte kunnat få ihop de 2,5 miljarderna till sänkt och rättvisare beskattning av pensionerna. Måhända kan det vara så att Reinfeldt och Borg har välbeställda pensionärer i sin närhet och att Reinfeldt längst inne fortfarande har kvar ungdomspolitikerns motstånd mot den generella välfärden.
