SvD opnion refuserar min kommentar

I en kommentar till en artikel av Per Gudmundsson skrev jag ungefär följande inlägg och inledde med en kort historisk återblick på invandringspolitiken. Döm om min förvåning när jag kollade nästa dag om någon gillat mitt inlägg. Efter att det hade kommit upp omedelbart jag skickade det, var det nu borttaget. Kan någon förstå detta annat som ren censur. Tryckfriheten i de korrekta, etablerade medierna är inskränkt. Alltså existerar inte. Inte undra på att det skapas nya sajter på nätet för frustrerade medborgare. Är det så konstigt att många gör övertramp i ren ilska. Vad gör man av sin ilska mot det döva etablissemanget?

1979 införde socialdemokraterna principen att invandringspolitiken skulle anpassas till landets resurser.

13 dec 1989 inskränktes asylrätten till att endast omfatta konventionsflyktingar. Sedan kom Balkankriget och regeringen Bildt öppnade dörren på vid gavel. Och den står fortfarande öppen. Idag och kanske ännu mera i morgon kommer kommunerna att belastas hårt med försörjningsstöd, bostäder, skola, vård och omsorg för ännu fler flyktingar än man redan idag tar hand om. Det kommer att bli mycket hårda prioriteringar. Det är svårt att förstå att politikerna inte inser vart vi är på väg och att det är deras ansvar. Det är varken rasistiskt eller främlingsfientligt att diskutera en restriktivare invandringspolitik. Det är t o m humant. En flyktings hjärta blir aldrig helt. Längtan till hemlandet kommer alltid att vara stark.

Så luras svenska folket

Det måste bli billigare för företagen att anställa personer för att minska arbetslösheten. Denna självklarhet förstår inte våra politiker. Eller vill inte förstå. När jag granskade vad arbetsgivaravgiften går till, bl a en löneavgift på 9.2 %, skrev jag följande insändare till HD. 

Säkert tror de allra flesta att de sociala avgifter, som arbetsgivaren betalar in för den anställde, enbart finansierar pension och sjukförsäkring. Granskar man arbetsgivaravgiften, som egentligen borde kallas löntagaravgift och redovisas på lönebeskedet, finner man att staten driver in mycket mer än den betalar ut. Sjukförsäkringen kommer 2012-13 att gå med nära 13 miljarder i vinst. I arbetsgivaravgiften ingår också en arbetsmarknadsavgift på 2,91 procent, som skall komplettera fackförbundens arbetslöshetskassor. Här blir statens överskott nära 23 miljarder. Totalt sett ger de sociala avgifterna 2011-2014 staten en vinst på 89 miljarder, som går direkt in i statskassan. Det är inget dåligt bidrag till Borgs generositet med jobbskatteavdragen. Så luras svenska folket.
Men det räcker inte med det. Av arbetsgivaravgiften, som uppgår till 31,42 % är nära en tredjedel (9,2 %) en s k allmän löneavgift. Den är i praktiken en ren skatt på företagen. Den infördes 1995 för att delfinansiera Sveriges EU-avgift.

Att anställa en person innebär ett stort ekonomiskt åtagande, särskilt för mindre företag. Förutom 31,42 % på en kanske relativt hög lön, är arbetsgivaren också skyldig att betala den anställdes sjuklön under 14 dagar. (Nye S-ledaren Löfven har förstått att denna regel kan utgöra ett hinder för nyanställning men vill bara minska sjuklöneansvaret med hälften!)

Arbetslösheten i Sverige är idag 7,5 % (327 000 personer) och kommer förmodligen att stiga ytterligare. Medan politikerna skryter oförbehållsamt med vårt öppna och demokratiska samhälle, där alla har lika värde, förs det en politik som vidgar klyftorna mellan dem som har ett arbete och dem som av olika orsaker måste utnyttja trygghetssystemen.

Det borde vara en självklarhet att en av de viktigaste åtgärderna för att minska arbetslösheten är att göra det billigare att anställa personal. Men i stället för att ta ett brett grepp och minska kostnaden för personal i alla branscher experimenterar regeringen med olika särlösningar.

Exempel: Rabatt på arbetsgivaravgiften för unga upp till 26 år, instegs- och nystartsjobb, sänkt krogmoms, förslag om ekonomiska frizoner, sänkt bolagsskatt som i huvudsak gynnar storbolagen. Alla dessa åtgärder ställer grupp mot grupp.

Den höga kostnaden för arbetskraft uppmuntrar till svartjobb och import av billig slavarbetskraft samtidigt som arbetstillfällen flyttar utomlands. Något måste göras. T ex bör sjuklöneansvaret och den allmänna löneavgiften inte längre belasta företagen. Arbetsgivaravgiften bör göras om till en försäkring värd namnet, som garanterar den enskildes trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Försäkringen skall vara en del av löneutrymmet och redovisas tillsammans med lönen.

Sommaren förbi

Eller kom den aldrig. Det känns så, när mörkret smyger sig på allt tidigare och jag inte minns en enda dag med klarblå himmel. Ja, det är inte riktigt sant. Den dagen (3/7) vi åkte på Göta kanal mellan Karlsborg och Töreboda var himlen faktiskt molnfri. Vilken sagolik tur.
Det var den 28 juni, som vi kl 10.05 körde mot Kopparberg i Västmanland för att vara med på Arnes släktträff. Vi skulle bo för oss själva på ett B&B-ställe som jag hittat på nätet för bara 500 kr/natt med sänglinne, frukost och slutstädning. Stället hette Elgfall och var en gammal gård mitt ute i skogen med timmerstugor för gästerna att bo i. Även om dusch och WC låg en bit bort, så var sängarna undersköna och frukosten superb. Värdparet Joachim och Inger hade tidigare haft hotell och det visade sig att Joachim verkligen kunde servera en mästerlig frukost. Det visade sig också att Inger var släkt med Astrid Lindgren och när vi sista dagen tog avsked fick jag två böcker om Astrids barndomsgård som syskonen hade skrivit.

Det fösta vi gjorde var att åka till Bångbro och promenera längs kanalen. Det är en av de vackraste naturstråk jag vet. Denna gången var vildhallonen inte mogna, men vi kollade att de var på gång, även om buskagen var mindre än jag minns dem. På kvällen grillade vi på Kloten med Arnes bröder och övriga släktingar. Nästa dag var det middag på Klotens restaurang. Tyvärr var en del gäster så sena att fotograferingen fick anstå till morgondagen, men då var vi inte där. Mest synd att huvudpersonen Marianne (80 år) också åkte hem och alltså inte kom med på släktfotot.
Nästa dag åkte vi på Joachims förslag till Toppstugan i Hällefors för att beskåda den fantastiska utsikten över sjöar och åsar. Sedan köpte vi ost i Bredsjön och gick på jättestor bokloppis mitt ute i skogen - ett helt fantastiskt tempel för alla sorters böcker. Jag köpte Kinesiska tänkare. På Stopet åt vi sedan middag med Åke, Eva-Britt och Jan. Efteråt drack vi kaffe i deras underbara uterum med sjö, brygga och båthus utanför.


 Nästa dag åkte vi till Forsvik och övernattade i Sköna rum, ett B&B-ställe att rekommendera.

Det ovetande folket

Politikerförakt

Är det så konstigt att fler och fler människor utvecklar ett politikerförakt. När politikerna skapar särskilda regler för dem själva (t ex skatteregler), när de tror att de inte behöver lyssna till väljarna efter valet, när de inte har någon verklig kontakt med människors vardag, när de aldrig svarar rakt på frågor, när de är för fega att ta itu med stora problem i samhället, när strategin blivit ett röstfiskeri med mera, med mera.

Ett exempel är kongressanläggningen i Helsingborg på Sveriges finaste tomt vid Öresund. Sedan  länstyrelsen inte godkände detaljplanen och sossarna svängde kunde saltkristalltornet stoppas. Suck av lättnad för alla oss som vill att tomten skall utnyttjas till glädje för alla Helsingborgare. Men glädjen varade inte länge. Nu har M och S kommit överens om ett s k "omtag", dvs att tomten skall i alla fall bebyggas nu med vissa justeringar och en kongressanläggning utan torn. Ångfärjestationen skall fortfarande flyttas. 
Man börjar undra vad som ligger bakom. Vad står i avtalet med Midroc, byggherren, som skall bekosta allt och tjäna på affären genom att sälja dyra bostadsrätter. Vilka åtaganden har kommunen gjort visavi Midroc.
Vad kostar affären om avtalet sägs upp? Vi helsingborgare är förda bakom ljuset. Vad som försigår i hemlighet vet vi ingenting om. Våra politiker saknar bildning, när det gäller arkitektur, estetik och historia. De tror de gör avtryck i historien. I stället kommer en senare tid att döma dem hårt. Se på Stockholms city, som byggdes på en ruinhög, förorskad av okunniga och traditionslösa politiker. Bevare oss från dem! Vad är det i politiken som lockar dessa makthungriga människor?  

Islam omyndigförklarar kvinnor

Islam är en religion som talar om kvinnor men inte till kvinnor. Islam behandlar kvinnor som omyndiga barn. Ett exempel fick jag bevittna, när jag handlade på ÖB i lördags. Där handlar många invandrare och pensionärer. Framför mig i kassakön stod ett som jag förmodar muslimskt par, hon i slöja han i T-shirt. Mannen donade med varorna medan hon stod passiv bredvid. När det kom till betalning tog hon fram pengarna och skulle betala. Men mannen tog pengarna ifrån henne och räckte dem till kassörskan och tog emot växeln. Jag såg inte om han stoppade den i egen ficka eller gav den tillbaka till henne, men för mig var händelsen en demonstration av kvinnors undergivna ställning inom islam.

Vad gör våra politiker? De godkänner muslimska friskolor med huvudinriktning islam och arabiska. En sådan islamisk friskola finns i Växjö. Filmer på nätet (via Avpixlat) visar en skola där pojkarna sitter främst och flickorna bakom, de flesta inklädda i slöjor trots att de bara är barn. Sedan säger de högröstat efter läraren på arabiska. Vad undervisningen handlade om, förstår bara den som kan arabiska. För mig lät det som en koranskola. Om vi inte förvisar denna islamiska religion och kultur till hemmets insida, kommer den att prägla delar av samhället, motarbeta integrationen och till sist göra det allt svårare att hålla ihop samhället.

Ingen insändare för Helsingborgs Dagblad

För ca 3 veckor sedan skickade jag nedanstående insändare till Min mening i Helsingborgs Dagblad. Den har inte kommit in. Tydligen tilltalade den inte redaktören. Kan det ha berott på att den nämner ej redovisade samhällskostnader som t ex EU-anpassningen och invandringen? Eller var den bara inte tillräckligt lokal och för aggresiv mot våra politiker?

Slöseri med skatter underminerar välfärdsstaten

Svensken kan knappast ta ett steg utan att betala skatt. Hemma betalar vi inte bara skatt på elen (36,25/ kWh) utan t o m moms på skatten. På alla tjänster och varor vi köper är det moms. Vissa varor som alkohol, tobak, bensin och energi omfattas av ännu högre moms. Dessutom läggs moms på momsen. Bara Ungern har högre moms än vi.
Bensinpriset är ett paradexempel på skatt på skatt. Först betalas moms på produkten bensin. Sedan beläggs denna summa med energiskatt och koldioxidskatt och för att runda av det hela läggs moms på den samlade skatten. 2011 utgjorde skatten 57,09 % av bensinpriset. Naturligtvis har vi sedan en vägtrafikskatt, som försvinner in i skatteverkets törstiga strupe.
Arbetsgivaravgiften (31,42 %) som arbetsgivaren betalar ovanpå den anställdes lön för det sociala trygghetssystemet innehåller också en allmän löneavgift på 9,21 %. Det är i praktiken en skatt, som kom till 1995 för att hjälpa till att betala medlemsavgiften till EU.
Den direkta inkomstskatten, som även om den sänkts för löntagare, är hög i internationell jämförelse och allra högst relativt sätt för pensionärer, sjuka och arbetslösa. Vi har efter Danmark, som nyligen gick förbi oss, världens högsta skattetryck. Då borde vi ha världens bästa samhällsservice. Ja, som skattebetalare borde vi faktiskt kräva det,

Vad beror det på att sjukvården, omsorgen, skolan, kollektivtrafiken, polisorganisationen etc. inte fungerar tillfredsställande? Det är dessa frågor våra politiker bör besvara i stället för att föreslå nya skattehöjningar. Som hoppfulla marknadsliberaler inkl socialdemokraterna trodde de att betalade man privata företag för att utföra samhällstjänster, så skulle servicen bli effektivare, bättre och billigare. Man kunde inte föreställa sig att det fanns stora koncerner inom vård och skola, som var redo för bytet på en säker skattefinansierad miljardmarknad. Nu är det dags att ta ett steg tillbaka och granska den egna verksamhetens resultat i förhållande till satsade skattekronor.
Stat och kommun skall inte förväxlas med privata bolag. Skatteinkomsterna är medborgarnas pengar och de bör förvaltas så att varenda krona kan motiveras. Osäkra investeringar, högavlönade befattningar utan den privata sektorns risktagande, undermåliga avtal med privata aktörer, dåligt underbyggda projekt, tunga administrativa överbyggnader med flera nivåer till beslut, överdrivet anlitande av konsulter, utbildningar och konferenser som kan ifrågasättas. Listan kan göras lång. Dessutom finns kostnader, som är svåra att redovisa men som belastar samhällsekonomin. Vad kostar t ex ungdomsarbetslösheten, misstagen inom sjukvården, tekniska felinvesteringar, stillastående tåg, EU-anpassning (utöver medlemsavgiften), invandringen etc.?

Vårt välfärdssamhälle är helt beroende av medborgarnas förmåga och vilja att betala skatt. Undermineras denna vilja medan den svarta marknaden växer är samhället på glid. Det är därför viktigt att skatterna är rättvisa, välmotiverade och tjänar de behov som medborgarna har.





.

Vilsna elever i en konsthall

I fredags besökte vi Konsthallen i Klippan. Här pågick en utställning med Jacques Zadigs stora målningar med framför allt motiv från den grekiska mytologin. Samtidigt med oss strövade en hel skolklass in. Ungarna kunde kanske vara ca 10 år gamla. De gick omkring på måfå, tittade på en och annan av tavlorna, hängde vid bordet med recensioner, ingen lärare i sikte. Jag frågade om de fått någon uppgift, om de skulle berätta om tavlorna de såg, men de skakade på huvudet. Här på väggarna hängde självlysande bilder av mytologiska gestalter, som utgjorde en fantastisk möjlighet för en lärare att berätta om. Jag frågade om de visste vem mannen med de solbeslyste vingarna var. Nej, det visste de inte. Jag förklarade att hans namn var Ikaros och att han flög för nära solen så att vaxet, som fäste vingarna, smälte och han föll i havet. Min pedagogiska lust vaknade och jag hade gärna berättat mera.
Då kom tjejen som var fröken. Jag frågade henne om hon visste vem Ikaros var. Nej, ingen aning. Jag och min man häpnade. Kan dagens lärare ingenting om de stora mytologiska gestalterna i vår kulturtradition, som vi kan lära av också i vår tid. Vi kände oss oändligt sorgsna och undrade om Björklund verkligen kunnat förbättra den svenska skolan. Vi lär ut andra nyttiga saker, avslutade lärarinnan.

Den blå soffan

Jag hade bestämt mig för att köpa en ny soffa. I två dagar körde vi runt till alla möbelaffärer i nordvästskåne. Olssons i Hasslarp, Europamöbler, Möbelkompaniet i Åstorp, Härliga hem, Ekeby möbelaffär, Mio och IKEA. Men ingenstans sa det klick. Antingen nådde inte mina fötter ned till golvet eller halvlåg jag i soffan. Dessutom var de flesta grå eller beiga. Nästan alla såg lika tråkiga ut, men jag kunde få vilken klädsel som helst, sa försäljaren. Jag fick se olika tygprover men den blå färgen som jag tänkt mig fanns inte. Projektet låg nere.
En lördag förmiddag fick vi för oss att besöka Erikshjälpens nya loppis i Helsingborg. Och där stod den blå soffan och väntade på mig. Vi provsatte den. Passade oss perfekt. Jag köpte den på stubben för 550 kronor. Den levererades på måndagen. Tyvärr ville mannarna inte ta med min gamla soffa, som nu degraderades till garaget i väntan på att vi skall hyra släp. Aldrig trodde jag att jag skulle köpa en soffa på loppis!

I fredags gjorde vi en utflykt till Klippan. På Yllefabriken köpte jag tre kuddar till min nya blå soffa, som jag gläds åt.

Finanspakten

Vad är det nu vi skall binda upp oss för? Som vid alla andra avtal gäller det att läsa det småstilta. Men vi medborgare har hitintills inte fått se någon text alls.
Kan vi lita på våra politiker, som till varje pris vill sitta med vid bordet? Vad skall de göra där? Ge goda råd? Är det inte förmätet att vilja vara med, när vi inte är med i EMU? Det är liksom att vilja ha kvar kakan men ändå kunna äta upp den.
Svenska folket har sagt nej till euron. Skall då våra politiker sitta i Bryssel och diskutera denna misslyckade valuta. Om pakten endast kräver budgetdisciplin av euroländer, så sköter vi vår egen valuta. Men om pakten skall omfatta andra EU-frågor är det ett gravt brott mot konstitutionen och kräver ändring av Lissabonfördraget och en folkomröstning. Som sagt Hitler kan glädja sig - förmodligen i helvetet - åt att hans dröm om tysk hegemoni håller på att förverkligas.

En sann historia om effektivitet

Denna upplevda historia skickade jag till HD, men förmodligen kommer man inte att gräva i den.
I stället återger jag den här:

Jag vill gärna berätta en liten sann historia som utmanar både mitt sinne för sunt förnuft och det absurda i tillvaron.

Jag brukar ta promenader utmed stranden på Råå. Efter nyårsnattens festligheter fanns det alla möjliga lämningar. Men nu skall det bli fint. Jag ser en bil på vägen med en lastvagn och en person som plockar upp allt skräp men bara på den ena sidan av vägen. Konstigt det ligger ju skräp på den andra sidan också. Är det glömska eller slarv? Jag blir nyfiken och går fram och frågar. Svar: Jag skall bara hålla den här sidan av vägen ren enligt avtal med kommunen. Jaha! Men den andra sidan då? Det är PEAB som skall sköta den.

Mycket riktigt nästa dag när jag tar min promenad, står PEAB:s bil på vägen. Jag tänkte fråga mannen om han visste något om denna dubbla entreprenad, som inte precis sparar tid och energi, men han talade hela tiden i telefon.

Nu hänger jag med

Har varit så nyfiken på de nya touch-telefonerna. (Borde hitta på ett svenskt namn, kanske nudda-telefoner). Köpte en billig till kampanjpris med Comviq contant. Vill absolut inte ha något abonnemang, som varje månad binder upp min ekonomi.
Avsikten med den nya mobilen var att lättare kunna skriva SMS. Första kvällen övade jag och klockan 0.30 skickade jag ett SMS till Arne. Förmodligen nuddade jag fel kommando. Klockan 7 på morgonen ringde det hos Arne. Han flög upp ur sängen alldeeles förskräckt och trodde att det hänt någonting, t ex mig. När han lyfte luren lästes mitt SMS upp för honom, vilket löd: God natt, älskling! Han svor, men sedan skrattade han gott - liksom jag. Det är väl en riktigt god historia om tanten, som skulle lära sig skicka SMS på sin nya telefon.