Islamism och kommunism är samma andas barn

Islamism eller politisk islam och kommunism leder till samma förtryckande samhälle, där det endast finns ett tänkande, som är rätt och ska upprätthållas. Inom islam måste du vara en rättrogen muslim och inordna dig under sharialagen. I en kommunistisk stat bestämmer ledaren, vad som är det bästa för kollektivet och begränsar därmed både tanke- och handlingsfrihet.

Har båda dessa rörelser insett hur mycket de har gemensamt? Det verkar nästan så, när vänstern vurmar för fri invandring från huvudsakligen muslimska länder och både förföljer och angriper dem som vill begränsa invandringen för det svenska samhällets överlevnad.

Hur länge dessa båda ideologiska motsatspar kommer att kämpa mot det fria och öppna demokratiska samhället är svårt att säga. Skulle det bli en sista strid, kommer de att försöka utrota varandra. Vilket helvete skulle vi välja, om det fanns en sådan möjlighet;  gudsstaten med censur, förtryck av individen, tortyr och dödsstraff eller den socialistiska staten med censur, övervakning, tortyr och dödsstraff. Sådana stater finns redan i sinnesvärlden. Exempel Iran och Nordkorea.

Jag låter kanske överdrivet pessimistisk, men jag tycker att vi måste ha klart för oss att tendenser i västvärlden i riktning mot dessa båda ytterligheter måste bekämpas. Det är lättare sagt än gjort, eftersom vi håller fast vid det öppna, fria, demokratiska samhället, som värnar om individens frihet att röra sig och tänka fritt. Hur ska vi lösa det?

De s k populistiska partierna, som stigit upp ur den breda folkmassan, vill ta hårdare tag, sätta gränser. Övriga partier vänder sig i vånda. Vad blir det av de humanistiska idealen, om vi måste sänka oss ned till lillhjärnas urgamla överlevnadsinstinkt och revirbevakning. Men varför har vi kvar dessa egenskaper? Jag tror de är nödvändig för alla levande varelser på jorden och att människan inte är något undantag. Vi måste skydda de framsteg vi gjort i civilisationens namn. Vi måste inse de begränsningar som vår natur har gett oss.

Orättfärdig kritik av MSB-rapporten

Det är märkligt att flertalet professorer i islamologi går ut och kritiserar MSB:s rapport om Muslimska Brödraskapet för att inte vara vetenskapligt underbyggd. Men den gör inte anspråk på att vara en vetenskaplig rapport utan en förstudie för att belysa de oklarheter, som råder om det Muslimska Brödraskapet. Hur kan personer, som borde vara bildade, vara så okunniga om Thomas Thorilds välkända uttalande att man ska "döma allt efter sin grad och art". I alla fall kunde de enas om att en grundligare studie på vetenskaplig grund borde göras. Men vem ska ge det uppdraget?

Som ordförande för Vetenskapsrådet, som beviljar anslag till bl a samhällsvetenskaplig forskning sitter f d kommunisten och professorn Ulf Bjereld, numera socialdemokrat på hög nivå, medlem i Socialdemokrater för tro och solidaritet. Med kunskap om denna organisations välvilja och samförstånd med muslimska företrädare är det ytterst osannolikt att en sådan studie kommer till stånd.
MB framställer sig som en fredlig organisation i Europa, men de har definitivt andra ambitioner i Egypten, Libyen och Mellanöstern. Det finns också bevis att de haft kontakter med IS. Läs http://www.voltairenet.org/article191278.html.
Mer om tillståndet i Sverige.

Läs ledarsidorna.se !

På Johan Westerholms Ledarsidorna hittar du information, som korrektmedierna undviker. Har någon renlärig tidning rapporterat att Nämnden för samhällsskydd och beredskap (MSB) har publicerat en mycket viktig rapport om Muslimska Brödraskapets försök att få inflytande i olika partier och organisationer. Du kan lätt läsa den på nätet. Ett exempel är vår f d bostadsminister Mehmet Kaplan. Det verkar som om Miljöpartier är särskilt öppet för muslimer med en hemlig agenda men också Moderaterna lyckades få in Waberi i riksdagen, som inte dolde att han stod för en islamistisk politik.
Det är oroande att våra politiker är så naiva eller inte vill förstå att med snart över en miljon muslimer i landet kommer det att bli svårt att hantera deras särkrav. Det har redan visats sig, när det gäller könsseparation på badhus och skolor. Men rätten till sin kultur har ju fastställts i grundlagen! Jag skrev Nej till EU´s Helsingborg remissvar på förslaget till ändring av grundlagen 2010 och påtalade de konsekvenser som en grundlagsstadgad mångkultur kan få för framtiden. Och nu är vi snart där. Endast de 20 Sverigedemokraterna, som då kommit in i riksdagen, röstade nej.
Vi får väl vänta på historiens dom. Vad än man tycker om Sverigedemokraterna har de hållit en rak linje och många av de problem, som vi nu brottas med, hade varit mindre om man insett att det svenska samhället, som det är utformat, inte klarar en så stor invandring, som vi faktiskt fortfarande har. Men inte ens SD (bara Kent Ekeroth) vågade säga att det är invandringen från muslimska länder, som är det stora problemet. Nu säger jag det. De som lider av fobi på grund av andras fobier, får gärna degradera sig till att påstå att islammotståndarna är islamofober. Men tala samtidigt om vad politisk islam - och all islam är ytterst politisk, eftersom samhället ska byggas på Guds lag Sharia - kan tillföra det svenska samhället. Eftersom ingen vågar debattera kring denna fråga, går det nog inte att få något svar.
  

Islamisering

Har beslutat mig för att inte skicka in svar på Stig Broqvists brist på läsförståelse av min insändare. Jag tror inte HD är så angeläget att fortsätta debatten med i princip samma argument.

Däremot vill jag nu lägga upp ett inlägg, som jag till min glädje fick publicerat på Avpixlat förra året. Den fick många positiva kommentarer. 

Den smygande Islamiseringen värre än terrorhot?

Fasansfulla terrorattacker har begåtts i Europa och övriga världen. Det skapar osäkerhet och misstänksamhet. Man vet inte när och var det sker nästa gång. I det öppna, västerländska samhället är det svårt att spåra och övervaka terrorister. Vi kan egentligen bara konstatera att vi fått in ett oberäkneligt virus i samhällskroppen.

Men är det då bara de spektakulära terrordåden, som vi ska bekämpa?  Är det inte lika viktigt eller ännu viktigare att uppmärksamma vad som håller på att hända omkring oss i vårt svenska samhälle.  Sakta smyger sig en klankultur från Mellanöstern i följe med religionen islam in i vår vardag. Med allt öppnare ögon ser jag klara tecken på att det pågår en långsam anpassning till islam i vårt land.

Mest uppenbart är det i stadsbilden. På våra gator och torg går allt fler kvinnor, insvepta i hijab, den så kallade  slöjan. En del bär också långa, svarta kjolar och uppenbarar sig för mina ögon  som sagornas häxor. I den senaste stora flyktingvågen bar de flesta av kvinnorna slöja. Ska vi nu se ännu fler beslöjade kvinnor i våra bostadsområden, på gator och torg? Hur länge kommer det att dröja, innan vi tvingas möta dem i receptioner, i affärernas kassor, inom skolan och vården etc.? En del apotek bemannar redan nu kassorna med  kvinnor med huvudduk.

Tråkigast är det att se dem på stränderna, nu även i den så kallade burkinin. Här vill jag njuta av solen, vinden och vattnet och inte påminnas om en medeltida religions kropps- och sexualfobi. Är de medvetna om att de kränker svenska kvinnors kamp för jämställdhet och vår kultur, som fått sin näring av förhållandet till naturen? I själva verket har de kidnappat religionsfriheten och marknadsför en religion, som inte hör hemma i ett naturälskande, jämställt och demokratiskt samhälle. .

De har flytt från krig, förföljelse och misär, men religionens krav på kvinnors klädsel bär de med sig. Slöjan är inte vilken huvudbonad som helst. Kvinnor kan ha olika skäl att bära den, men den är ofrånkomligt en symbol för muslimsk tro och identitet. Unga kvinnor, t o m födda i Sverige men med ena foten i den muslimska traditionen, kanske bär slöjan som en protest mot det västerländska samhällets lösa normer och exploatering av kvinnokroppen. De vet också att muslimska män föraktar kvinnor som inte skyler sig och anser dem vara horor och ett lovligt byte. Det senare har visats sig vara en grym verklighet för unga svenska kvinnor. Hur ska vi få stopp på att potenta unga män från Mellanöstern och Nordafrika driver runt i  gäng på våra gator. Hur ska polisens resurser räcka till för att skydda kvinnorna mot dessa förövare? Straffen måste skärpas och utvisning bli följden. För svenskt medborgarskap ska tröskeln vara mycket högre än idag.

Det värsta är ändå att se små flickor, som ej uppnått puberteten, vara inlindade i en huvudschal, som inskränker deras rörelsefrihet. Det borde förbjudas. Jag efterlyser politiker med mod att genomföra ett sådant förbud och att förtydliga religionsfrihetslagen, nämligen att den ska gälla individens rätt att utöva sin religion privat och i religiösa byggnader men inte i offentlig verksamhet och på offentliga platser.  .

Nu försöker islam flytta fram positionerna ytterligare ett steg i strid med praxis inom svensk skolundervisning. Vid fysisk aktivitet som simundervisning och idrottslektioner kräver muslimska föräldrar att flickor och pojkar ska undervisas var för sig. Det huvudsakliga skälet är förmodligen inte innehållet i undervisningen utan att flickorna inte får visa sig för pojkarna i bad- eller gymnastikdräkt och utan huvudschal. Det är hög tid att stå upp för invandrarflickornas frigörelse och sätta stopp för könsseparation i den svenska skolan. Det är hög tid att stoppa religiösa friskolor med en underliggande religiös agenda.

Det allt överskuggande problemet med den stora invandringen, är den sociala situationen i de så kallade utanförskapsområdena, som växer och blir allt fler. Här är det svårt att se någon lösning, om man inte vågar närma sig själva kärnan - krocken mellan vitt skilda kulturer. I  lugn och ro har man fått behålla de värdenormer och den livsstil, som man tagit med sig från hemlandet och sedan överfört till barnen: Begränsning av flickornas liv och stor frihet för sönerna, som blivit föräldrarnas livlina till det svenska samhället. Tyvärr har det här gått snett. Många pojkar -  naturligtvis inte alla - har utvecklat ett hat mot det svenska samhället, som förmodligen har sin upprinnelse i föräldrarnas bristande kunskaper i svenska och därigenom oförmåga att integreras och som gjort arbetslösheten och kvinnans inlåsning i hemmet till destruktiva krafter. En starkt pådrivande faktor har EBO-lagen varit. Ännu har det inte kommit något förslag att avskaffa den. Under tiden  fortsätter asylanter att söka sig till släktingar i utanförskapsområdena och spä på trångboddheten och isoleringen. Människor som levt hela sitt liv i tron att förändringar bara kan ske "om Gud vill" har svårt att tillägna sig den drivkraft, som byggt västerländska samhällen. Inte heller barnen förstår att man måste kämpa för en bättre tillvaro. I stället lockar olika former av kriminalitet med snabba pengar, som i sin  tur föder maffialiknande metoder.

Hur ska politikerna kunna rå på denna situation, som skapats av dem själva i naiv okunnighet? Hur sätter man stopp för islamiseringen och våldet i dessa områden? Personligen tror jag att åtgärder, som kunde vidtas, motarbetas av  det svenska samhällets konflikträdsla och självbild av det humana samhället, just detta goda samhälle, som håller på att undermineras av brist på ansvar och krav. Det man kan hoppas på är att dessa områden inte växer eller smittar av sig på samhället i stort. I första hand måste man avskaffa EBO. De pojkar under 18 år, som trakasserar flickor och unga kvinnor, medverkar i bilbränning och stenkastning etc,  bör polisen kunna gripa och återföra till föräldrarna, som måste ta sitt ansvar och medverka i en diskussion om pojkarnas framtid.

Det finns många områden, där våra politiker måste sätta ned foten, om de inte vill att medborgarna själva ska ta saken i egna händer. Det är inte ett osannolikt scenario, när många svenskar upplever sig  åsidosatta och hotade på flera olika sätt. Inom en mycket snar framtid kommer det att finnas minst en miljon muslimer i landet. Hur ska denna situation hanteras? Hur ska kraven från den växande muslimska befolkningen bemötas. Det är hög tid att vi som t ex i Storbritannien tar reda på hur muslimer ställer sig till det svenska samhället och svensk lag i förhållande till den egna kulturen och religionen. Vad anser de om sharialagar och den samhällsstruktur, som är förknippad med dem. Vi måste få veta detta så att vi inte går i den fälla, som är inbäddad i ett demokratiskt system. 

Nästa generation av historielösa, konflikträdda och överbeskyddade ungdomar, som fostrats att tro på alla människors lika värde och mångkultur, kan komma att falla offer för politisk islam, om vi inte redan nu inser den fara, som denna rörelse utgör - inte bara för terrordåd utan för långsam kvävning av det västerländska samhället.
"Om islam inte är politisk, är den ingenting alls" (Ayatollah Khomeini)

Redan i mitten av februari 2017

Jag håller inte mitt löfte på det nya året. Jag lovade nämligen mig själv att jag skulle sköta min blogg och skriva kommentarer till dagspolitiken. Idag är det den 15 februari och jag har loggat in på min blogg för första gången i år. 

I kväll har jag arbetat med att skriva svar på en insändare om min insändare i debatten om slöjan i Helsingborgs Dagblad. Jag publicerar min insändare här, men svaret får vänta till om och efter publicering i HD.

Slöjan är en religiös identitetssymbol

För inte så länge sedan var Sverige ett homogent land med få muslimer. Nunnor gick med dok men levde i avskildhet. Staten skildes från kyrkan och Sverige utvecklades alltmer till en sekulär demokrati. Religionsfrihet är inskriven i Grundlagen/Regeringsformen, men många svenskar anser att religionen är en privat angelägenhet, som man utövar i hemmet och i religionens byggnader. Religiösa symboler, som man bär öppet i det offentliga livet och i olika verksamheter för allmänheten anser många vara en olycklig följd av religionsfriheten.

 Slöjan, kallad hijab, är inte vilken huvudbonad som helst. Den är en religiös identitetssymbol, som signalerar att bäraren är muslim. Den kommunicerar ett budskap, som kan tolkas på många olika sätt av den mötande.  Islam har många ansikten. Vilket är det rätta?

Det sägs att islam är en fredens religion, men det är svårt att i politiska sammanhang finna fog för detta påstående. I mellanöstern pågår ett religionskrig mellan sunni- och shiamuslimer och därutöver en barbarisk tolkning av Islam med ett fruktansvärt mänskligt lidande till följd. Värst utsatta är muslimerna själva, som både drabbas av det skoningslösa våldet samtidigt som de inte förmår kasta av sig religionens ok.  Jag syftar på de teokratiska diktaturerna Saudiarabien och Iran, som i själva verket är de bakomliggande stridande motparterna. Värst är situationen för kvinnorna, som både fysiskt och socialt är underordnademannen. Följderna av de interna motsättningarna inom islam påverkar inte bara mellanöstern utan också Europa genom de stora flyktingströmmarna. Det bör inte sopas undan i debatten att det ökande antalet muslimer i Sverige och Europa kan komma att kräva utrymme för muslimska seder och bruk, som kolliderar med västerländska värderingar och traditioner. Tendensen till könssegregation är ett sådant exempel. Mycket oroande är också situationen i vissa stadsdelar, framför allt i storstäderna, där övervakning av kvinnors klädsel och våld mot samhällsbärande funktioner blivit allt vanligare. Det är av allra största vikt att våra politiker värnar om vårt demokratiska sekulariserade Sverige och inte ger efter av missriktad humanitet.

Den storpolitiska situationen, som råder idag, skapar oro. Den i sin tur föder negativa känslor hos dem som ser islam som huvudorsaken till problemen. Även om man aldrig får döma den enskilda individen efter kollektivets handlingar (jfr judar och Israel), finns det människor, som riktar sin misstro, kanske t o m ilska, mot den som de ser som representant för i det här fallet en bakåtsträvande religion. Därför är slöjan en måltavla för elaka kommentarer och hatfulla blickar. Till Maria Hamid, som i en insändare (HD 26/1) berättar om förolämpande attityder mot henne i arbetet som  farmaceut, vill jag säga att samtidigt som det är ett oacceptabelt beteende, måste den som sätter på sig hijab vara medveten om att det kan upplevas som en demonstrativ handling för att visa att " jag är muslim". Till alla kvinnor, som bär hijab, vill jag personligen tillägga att jag tycker synd om er att ni inte får känna de ljumma vindarna leka i håret, när våren är på väg, att ni kanske måste bada i burkini till sommaren och inte få uppleva hur det lena vattnet smeker huden.