Så luras svenska folket

Det måste bli billigare för företagen att anställa personer för att minska arbetslösheten. Denna självklarhet förstår inte våra politiker. Eller vill inte förstå. När jag granskade vad arbetsgivaravgiften går till, bl a en löneavgift på 9.2 %, skrev jag följande insändare till HD. 

Säkert tror de allra flesta att de sociala avgifter, som arbetsgivaren betalar in för den anställde, enbart finansierar pension och sjukförsäkring. Granskar man arbetsgivaravgiften, som egentligen borde kallas löntagaravgift och redovisas på lönebeskedet, finner man att staten driver in mycket mer än den betalar ut. Sjukförsäkringen kommer 2012-13 att gå med nära 13 miljarder i vinst. I arbetsgivaravgiften ingår också en arbetsmarknadsavgift på 2,91 procent, som skall komplettera fackförbundens arbetslöshetskassor. Här blir statens överskott nära 23 miljarder. Totalt sett ger de sociala avgifterna 2011-2014 staten en vinst på 89 miljarder, som går direkt in i statskassan. Det är inget dåligt bidrag till Borgs generositet med jobbskatteavdragen. Så luras svenska folket.
Men det räcker inte med det. Av arbetsgivaravgiften, som uppgår till 31,42 % är nära en tredjedel (9,2 %) en s k allmän löneavgift. Den är i praktiken en ren skatt på företagen. Den infördes 1995 för att delfinansiera Sveriges EU-avgift.

Att anställa en person innebär ett stort ekonomiskt åtagande, särskilt för mindre företag. Förutom 31,42 % på en kanske relativt hög lön, är arbetsgivaren också skyldig att betala den anställdes sjuklön under 14 dagar. (Nye S-ledaren Löfven har förstått att denna regel kan utgöra ett hinder för nyanställning men vill bara minska sjuklöneansvaret med hälften!)

Arbetslösheten i Sverige är idag 7,5 % (327 000 personer) och kommer förmodligen att stiga ytterligare. Medan politikerna skryter oförbehållsamt med vårt öppna och demokratiska samhälle, där alla har lika värde, förs det en politik som vidgar klyftorna mellan dem som har ett arbete och dem som av olika orsaker måste utnyttja trygghetssystemen.

Det borde vara en självklarhet att en av de viktigaste åtgärderna för att minska arbetslösheten är att göra det billigare att anställa personal. Men i stället för att ta ett brett grepp och minska kostnaden för personal i alla branscher experimenterar regeringen med olika särlösningar.

Exempel: Rabatt på arbetsgivaravgiften för unga upp till 26 år, instegs- och nystartsjobb, sänkt krogmoms, förslag om ekonomiska frizoner, sänkt bolagsskatt som i huvudsak gynnar storbolagen. Alla dessa åtgärder ställer grupp mot grupp.

Den höga kostnaden för arbetskraft uppmuntrar till svartjobb och import av billig slavarbetskraft samtidigt som arbetstillfällen flyttar utomlands. Något måste göras. T ex bör sjuklöneansvaret och den allmänna löneavgiften inte längre belasta företagen. Arbetsgivaravgiften bör göras om till en försäkring värd namnet, som garanterar den enskildes trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Försäkringen skall vara en del av löneutrymmet och redovisas tillsammans med lönen.