Äntligen är jag tillbaka efter en ständig kamp mot muskelreumatism och artros. Tyvärr är inte kampen över och pågår ständigt, men man får inte ge upp.

Först vill jag publicera ett par av mina insändare.

Kvinnorna har nyckeln till en bättre integration

De växande utanförskapsområdena i och utanför våra städer har äntligen tvingat upp integrationen på agendan. Men den trevande diskussionen koncentrerar sig huvudsakligen på att få fler människor i arbete. Men det löser inte hela problemet. Kvinnornas  särskilda situation måste uppmärksammas i debatten - som saknas.

Bundenheten till en familjebaserad samhällsordning har i alltför hög grad fått dominera i de invandrartäta stadsdelarna. Få har vågat diskutera denna sida av utanförskapet, ännu mindre föreslå vad som skulle kunna göras för att bryta det. Under tiden växer förorterna och visar tecken på laglöst land. Där ser vi också fler och fler kvinnor med slöja, ja t o m niqab, enligt islams påbud. Man får lätt intrycket att man befinner sig i Mellanöstern. Ca 90 % av dessa kvinnor är arbetslösa. Som svensk kvinna med  makt över sitt eget liv är det bekymmersamt och en tillbakagång för en av kvinnokampens  viktigaste mål : Självförsörjning.

Vad vill och tänker kvinnan bakom slöjan? Bär hon den av egen fri vilja eller på grund av familjens och släktens tryck? Vilka ambitioner har hon med sitt eget liv? Och den för framtiden viktigaste frågan: Hur uppfostrar hon sina barn? Gör hon åtskillnad mellan söner och döttrar? Uppfostrar hon barnen enligt de värderingar, som råder i det svenska samhället eller prioriterar hon sin egen kultur?

Den som flyr från krig och konflikter, flyr inte från sin kultur och religion. Den bär man med sig både i sitt hjärta och sina levnadsvanor.  I ett främmande land tyr man sig till sina landsmän och försöker så gott det går att leva som i hemlandet. Men barnen - kanske födda här - växer upp till rotlösa ungdomar,  som försöker navigera mellan föräldrarnas kultur och det svenska samhällets individualism och frihet.  Så hamnar ungdomarna i ingenmans land. För dem som inte har intresse för studier eller inte kan få ett jobb är det lätt att driva in i kriminalitet och den vägen kunna förverkliga sin dröm - en Mercedes, en BMW, en Audi.  Gänget blir familjen och medlemmarna bröder, som man kan lita på. Ungdomar som söker en andlig dimension, som de inte finner i det svenska samhället, blir lätt ett byte för IS-värvarnas budskap.

För döttrarna kan arvet från den äldre generationens sedvänjor bli mycket begränsande. Deras oskuld måste bevaras. De kan inte gifta sig med den de vill. De bevakas av familjen, inte minst bröderna. Det har även uppdagats att självutsedda sedlighetsväktare opererar i förorterna. En sådan kultur måste bekämpas. 

Att förändra kvinnors situation i dessa områden är den viktigaste insatsen för att motverka segregationen. Genom kvinnors arbete förbättras hela familjens ekonomiska situation och därmed barnens. Kvinnors utbildning, arbete och hälsa är nyckeln till en bättre och mindre konfliktfylld värld.

Men hur når man dessa kvinnor? Det verkar vara tabu att föreslå några åtgärder, som skulle kunna uppfattas som kränkning av invandrarnas kultur. Idag har flera kommuner projekt för kvinnligt företagande i förorterna. Bra initiativ men ännu har ingen samlad utvärdering gjorts. Projekt är och förblir punktvisa insatser. Mest angeläget är att stoppa inflödet till utanförskapsområdena och avskaffa EBO-lagen. Andra åtgärder kan vara att kombinera stödet till invandrarföreningar med krav på program för att öka kvinnors kunskaper på olika områden, att öka informationen om svensk lag, svenska värderingar och kvinnors rättigheter i SFI-undervisningen, att motverka alla former av könsegregation, att ge skolan, vården och socialtjänsten öronmärkta medel för att tidigt våga agera, när barn och ungdomar befinner  sig i farozonen.  

Gunilla Malmgren
Samhällsintresserad medborgare

 Svar till Ghadi Mohammed Ali, som känner sig förtryckt därför att hon bär slöja

Du är fri att bära din hijab i Sverige så mycket du vill, men du kan inte förvänta dig att alla svenskar gillar det. Endast kvinnor inom islam lindar in sitt huvud i en hijab. Islam, som du vet, har många ansikten. Vad ska vi tro, när vi möter en kvinna i huvudduk? Ansträngningarna att passa in islam i en västerländsk sekulär demokrati går mycket långsamt. Det skoningslösa religionskriget mellan sunni och shia i Mellanöstern skapar inte något förtroenden för denna oreformerade religion.

Om något utmärker svenskarna i allmänhet är det kärleken och längtan till naturen. Det manifesteras bl a i  den hävdvunna allemansrätten och i våra djurskyddslagar, i dikten och musiken. Att en kvinna vill snärja in sig i döljande plagg är svårt att förstå i vår kultur. Att känna vinden blåsa genom håret och solen smeka bara ben ger en känsla av frihet och glädje. Hos den libanesiske poeten Kahlil Gibran hittar jag samma tankar i hans verk Profeten: ”Och fastän ni i kläderna söker avskildhetens frihet, skall ni ofta finna att de är en rustning och en boja. Jag önskar att ni kunde möta solen och vinden med mer av er hud och mindre av er klädsel. Ty livets andedräkt är i solens ljus och livets hand är i vinden.”

Gunilla Malmgren

Politikerna har skapat orättvisor

Varför dras Sverige itu? För den som besitter vanligt sunt förnuft är det bara en naturlig följd av den politik som bedrivs. När människor behandlas olika  växer frustrationen och ilskan. Just nu tar det sig uttryck i ett växande politikerförakt, som bör tas på allvar. Det kan mycket väl leda till ökat våld mellan olika grupperingar i samhället.

 Som väl är pensionärerna av det fridsamma slaget. Ingen annan grupp har utsatts för en sådan uppenbar diskriminering som dessa samhällets trotjänare genom den högre s k pensionärsskatten. Den är varken mer eller mindre en skymf, ovärdigt ett land som vill framstå som en humanitär stormakt. Det är inte bara pensionärer som drabbas av den. Det gör också arbetslösa och sjuka. Genom åren har denna merskatt växt till betydande belopp, som kunde använts till eftersatta behov som t ex dyr tandvård. Dessutom höjde socialministern högkostnadsbeloppen på både medicin och läkarvård. De skattesänkningar man skryter med har huvudsakligen gjorts för att dämpa effekten av pensionssystemets broms. I liggande budget blir det än värre för garantipensionärerna. Pensionen kommer att minska och statens stöd till kommunernas hemtjänst blir lägre, vilket kommer att gå ut över de mest behövande pensionärerna. Detta är en skam för en regering.

Det är dags att ta bort pensionärsskatten för gott. Det skulle kosta 7,5 miljarder. I jämförelse med andra budgetposter som t ex invandringen är det en modest summa för rättvisa mot dem som arbetat för försörjning och utbildning av de generationer, som nu sitter vid köttgrytorna. Dessutom finns det ett bortglömt ord som stavas s-p-a-r-a.  Det slängs ut miljoner till höger och vänster, många gånger utan resultatredovisning. Senaste exemplet: 5 miljoner om året i fem år för att öka jämställdheten på universitet och högskolor. Skulle de inte kunna klara det ändå eller uppvisar de samma handlingsförlamning som det politiska etablissemanget.

Orättvisorna ökar. Konkurrensen om arbete, bostäder, vård etc ökar genom den okontrollerade invandringen. Svenska ungdomar och arbetslösa, mindre bemedlade svenskar och handikappade får stå tillbaka för snabbspår, kvoteringar, olika former av  arbetsmarknadsstöd och lägenheter till invandrarna. Om inte politikerna har mod att växla spår och inse att de är valda för att se till att samhällsapparaten fungerar och att landets medborgare känner trygghet och kan lita på de välfärdssystem, som vi har byggt upp.

Arne Linderholm 

Arne skickade in den i sitt namn. Insändarredaktören på HD tyckte att den passade bättre på Opinion/Med andra ord. Arne skickade den dit, men den har inte publicerats där.

Jag kommer här att skriva ned alla de frustrerade, vredgade och ibland förtvivlade tankar som dagens samhällssituation ger upphov till. Det är lönlöst att få in insändare, som t ex beskriver det största hotet mot vårt land - den okontrollerade invandringen av huvudsakligen muslimer.