Det är mörkt. Det regnar och blåser. Den fruktansvärda tragedin i Norge med hitintills 93 döda tynger mitt hjärta och huvud. Jag har försökt ringa Aud för att tala om att jag känner för henne och Norge, men ingen svarar. Människan är inte att lita på. Hon är ett farligt djur, när hjärnan styrs av ett primitivt beteende. När spärrarna upphört efter den första dödsskjutningen, kan man lika gärna döda tusen. Så fungerar massakrer.
Han kände sig kallad, han var en frälsare, han ville utöva makt. Förmodligen var han fullproppad med anabola steroider. Han hade stängt av alla känslor. Han hade en uppgift som han måste utföra. Han hade en hämnd att utkräva.
Man har sagt på TV att han vill framföra sitt budskap vid häktningsförhandlingarna. Jag tror inte man kommer att tillåta media att närvara. Skall han få göra det vid rättegången? Eftråt, vad händer då? Finns det någonting annat för honom att göra än att försöka ta sitt liv i fängelset.
Man skall inte förbise att vi är biologiska varelser och som sådana revirbevakare. Det är troligt att Anders Behring Breivik så avskydde intrånget av främmande kulturer i Norge och inte tyckte att regeringen tog tillräckligt avstånd från de negativa konsekvenserna av invandringen att hans hjärna invaderades av primitiva känslor, så till den grad att terrorattacken blev en fix idé. Det är också troligt att trots alla vackra ord om gemenskap och sammanhållning, motsättningarna kommer att öka i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar