Vad har det blivit av "flyktingbarnen"?

Helsingborgs Dagblad hade söndagen 8/10 ett reportage om Morteza och Arvin Akbari, ensamkommande bröder från Afghanistan, som efter 5 år är klara med sin gymnasieutbildning och kan gå vidare till högskolan. Det är ambitiöst och det är bara att lyckönska dem till en förhoppningsvis ljus framtid i Sverige.

Även om det då och då förekommer positiva reportage om en lyckad start för de ensamkommande ungdomarna, finns det inte någon studie om dessa ungdomars etablering i det svenska samhället. När vi investerar miljarder i detta flyktingprojekt, anser jag att det är rimligt att vi också tar reda på hur det har gått för ungdomarna och om de är en tillgång för Sverige eller om de fortfarande belastar välfärdssystemen.

Jag skriver detta efter att ha tagit del av en nedslående granskning som Radio Sweden har gjort med hjälp av Skolinspektionen. Den konstaterar att "de elever som är tolv år eller äldre har små chanser att ta sig igenom gymnasiet". Det beror främst på att inlärning av ett nytt språk är svårare i tolvårsåldern och uppåt och att det stöd som behövs inte är tillräckligt. Av de elever - inte bara ensamkommande - som invandrat efter de fyllt 12 år, var det knappt en fjärdedel som gick ut gymnasiet med behörighet att söka till högskolan.  Många slutade i förtid. Sex år efter gymnasiet var det också färre av dem som fått jobb, vilket resulterade att de (21 %) blev så kallade UVAS, unga som varken arbetar eller studerar. Detta bäddar för ett långvarigt utanförskap, som  skadar både samhällsekonomin och landets sammanhållning.

När nu ett ökande andel unga, främst pojkar, kommer till Sverige bör vi kanske ha ett mera realistiskt synsätt på denna migration. Att utan reservation ge dem permanent uppehållstillstånd är att dra undan den morot, som kan sporra dem att bli så bra på svenska att de kan klara gymnasiet.

Ett bekymmer med denna invandring är att det huvudsakligen kommer pojkar, fastän det är ännu mer motiverat att flickor får skydd. Detta stadigt växande tillskott till befolkningsökningen kan bli problematisk, eftersom det är unga män i puberteten, som kanske t o m anses giftasvuxna i sina hemländer. Det är knappast troligt att de där betraktas som barn. Denna svåra, farliga och dyra resa som föräldrarna utsätter dem för, har i många fall en baktanke att med permanent uppehållstillstånd i Sverige kan familjen återförenas. Så har också skett i många fall.  Den andra sidan av myntet är att många ungdomar mister livet under flykten.

Politikerna måste genast göra något åt denna av smugglare iscensatta flyktingström, som inte tycks avta? Det till bristningsgränsen ansträngda skolsystemet kommer inte att klara av det. Ungdomarna säger att de kommit för att gå i skolan. De kostar staten 15 miljarder om året, pengar som skulle kunna användas till att stötta skolor i hemländerna -  för alla barn.  

En efter påstötning i HD publicerad insändare 2015-11-27